Idag har jag haft en helt fantastisk dag tillsammans med Daniel. Vi åkte ned mot Nordens Ark vid 9 tiden på morgonen och var framme strax innan tolv. Sedan gick vi och strosade där i flera timmar och tittade på alla djur. Vi är nere minst en gång om året. Dels är det roligt, avkopplande och bra tillfälle att ta lite kort. Samtidigt stöder de världens utrotade djur och arter, något som jag anser är värt att stöttas på alla sätt. Så det minsta vi kan göra är att besöka dom regelbundet.

Det var sol och närmare 18 grader varmt, men tyvärr riktigt blåsigt. Det gjorde o andra sidan inte så mycket, men man blir lite trött i huvudet efter några timmar.

Vi hade tur och fick se alla djuren, mer eller mindre i rörelse. Oftast är vi nere under sommaren och då brukar de vara ganska slöa när det är så varmt. Idag var de  betydligt piggare. Favoriterna är kattdjuren och vargarna, vackra och kraftiga djur som människan så orätt gett sej på.

Man känner sej ganska maktlös när man ser dehär stora djuren som ligger och njuter av solen i hägn. Vackra är dom, men det är synd de ska behöva vara innanför hägnen för att vara säkra. Människan tar sej stora friheter!

Under eftermiddagen åkte vi iväg och åt. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att åka över Halden hem så vi kunde smita inom Strömsta´s stora shoppingcentrum. Jag hade aldrig varit där! 
Och lyckan var ju total när jag insåg att MyOne låg där inne. Ögonen hamnade direkt på ett såå läckert dressyrträns, men eftersom jag blev så osäker om det skulle bli för stort på Halo så bestämde jag mej för att beställa det när jag mätt istället.

Jag provade några kavajer också, men tyvärr hade de bara korta modeller inne +en som bara fanns i förstora storlekar. Typiskt!  

Daniel fyndade några BluRay filmer och sedan började vi rulla hemmåt.

Givetvis åkte vi vägen om stallet påvägen hem och snosade lite på Halo. Daniel gav henne några äpplen, så hon förlät mej nog för dagens dåliga uppmärksamhet. I morgon blir det en skogstur :)

Bilderna är fotade av mej, tyvärr är glas/inhägnader ivägen och avstånden blir långa.

//Maria

Det här är min almenacka (gammal bild sen i januari). Jag är en sånn där virrig människa som måste ha ordning och reda på saker, annars blir det kaos. Almenackan är en viktig del av det. Jag kan nog glömma det mesta som är planerat i framtiden, så jag skriver ned. Jag noterar även dagens träning, ettt bra sätt att komma ihåg.

Något mer som jag använder den till är att finna motivationen de dagar som den är mindre. På bilderna ser ni ju själva att det är Halo. Men de innehåller så mycker mer för min egen del. Framsidan, som jag även lagt till en text på, är en bild på mej och Halo när vi fått ett resultat efter all tid vi lagt ned och kämpat tillsammans. Dessutom kramas hon tillbaka, vilket gör mej glad. 

Bild två är på Halo i hagen, tagen en månad efter bild ett. Den gör mej också glad, för det jag ser är en välmående och lycklig häst som lyssnar efter mej när jag pratar. Den hästen möter mej på precis samma glada sätt varje morgon och kväll. Två vanliga bilder med MASSOR utav inspiration för mej!

Just idag har jag funderat lite extra över det här ämnet. En av anledningarna är kvällens lektion som jag hade för en av tjejerna i stallet. Hon red sitt gotlandsruss. En jätte snäll men viljestark ponny som verkligen kräver att ryttaren både är bestämd och schysst. I början var han lite tittig, lite trippig och ensiv. Efter hand gick det bättre och bättre och den här tjejen är så duktig med sin ponny! Och hon är otroligt envis och bestämmer sej för vad hon verkligen vill. 

Vad är det då som gör att man redan som ung hästtjej är sådär envis, kämpar sej igenom ridpass efter ridpass och går upp tidigt på morgonen för att släppa ut hästar?   I den åldern har man inte gått på massa föreläsningar om motivation, målsättning, prestation och mentala bitar. Ändå gör tjejerna det, jag vet ju själv hur det var.

Någonting hos hästarna har helt klart en dragningskraft som är obeskrivlig men samtidigt väldigt tydlig.

När man sen fortsätter upp i åren, tränar och börjar lägga ut massor med pengar på sin sport. Då kan man fråga sej igen, vad är det som gör att vi gör det?   Det kan nog bara vi ryttare förstå. Och den som ger sej in i leken, den förstår nog ganska snart en hel del av det. Min sambo förstår, för han ser hur mycket jag lägger ned på det.

Men det finns ju sånna där dagar som vi knappt själva förstår. Som motivationen är långt ifrån ambitionen. Hur gör man då?   Jag har några knep för att få till ett bra träningspass ändå. Oftas är det så för mej att jag får tillbaka motivationen i samma stund som jag drar på ridbyxorna. Men ibland är det tuffare än andra dagar. Då brukar jag se genom några gamla träningsfilmer från riktigt bra träningar, försöka mana fram tränarens röst och peppning från sista träningen eller diskutera dagens träning och upplägg med någon annan ryttarkompis.

Ibland hjälper det att se över tävling och träningskalendern, eller helt enkelt knäppa på en repris från en FEI Dressyr.  

För mej är täving viktigt för motivationen. Jag tävlar inte på blodigt allvar och ser bara vinsten som en prestation. Jag kan vara nöjd med en bra framridning och delar ur ett program, speciellt med en unghäst. Däremot är tävlingen viktig i vardagen för mej. Jag måste ha målsättningar. Inte för att rida och älska hästar, men för att orka upp tidiga mornar och ut sena vinterkvällar. Vi är ju alla olika, men många tävlingsryttare tror jag tänker så.

Sen är det ju såklart det där samspelet vi bygger upp och som ger den där segern något extra!

Jag är dessutom exkremt självkritisk och är ofta missnöjd med mej, men nöjd med hästen. Det har visslerligen blivit bättre för det är något som jag jobbat en del på, det där självförtroendet. Men ibland hamnar det i diket igen och då är motivationen extra viktig!

Men oavsett tidpunkt, dag eller månad så brinner jag för den här sporten, som många många andra. Och det är jag lycklig för!  Jag kan ju inte begripa vad man gör med all tid som skulle bli över om man inte hade haft häst, även om det tar lite väl mycket tid ibland. Det är nog som sambon säger "-Det är tur du har häst, annars hade du varit sur och rastlös hela dagarna". LIte ligger det nog i det, man är ju van att alltid göra något ;)

//Maria

Ledig dag, vilket oftast betyder att man har mycket att göra. Oftast massor med ärenden man aldrig hinner med när man arbetar hela dagar, så även idag. Idag var det häst (skräll!;)) som gällde. Under morgonen tömmkörde jag en fin kallblodsvalack som visade fina sidor, en häst jag tror kommer bli en superfin ridhäst för sin ryttare.

Hem för att byta om till varmare kläder och sen iväg för lite ärenden innan jag mellanlandade i ridhuset där Hanna och Lady trimmade lite. Där har vi också en såå fin häst, och det är såå kul att se!! En kexchoklad, en varm kopp choklad och lite prat innan jag fortsatte till Halo.

Vid halv två rullade hästtandläkaren Peter Edesberg in på ridskolans stallbacke. Fem hästar stod på tur för tandkoll och alla skötte sej väldigt fint!

Halo har ett litet litet hakbett, som jag redan visste om sedan tidigare tandkoll av Peter 7 månader tidigare. Glädjande nog verkar det som att det går att få bort det efterhand eftersom det är just så litet, håller tummarna!

Att se Peter arbeta med hästarna är helt otroligt! Hästarna står lugnt och stilla medans han slipar, grejar och lyser i munnen. Lösa, utan något som helst lugnande eller stegar. De verkar nästan gilla det, men jag antar att det är honom de gillar. Förutom en helt otrolig hästhantering så är han noga, duktig och förklarar allt han gör. Svarar på frågor och tar sej tid att disskutera både lösningar och problem som finns. Ska man välja en hästtandläkare finns det bara ett alternatvi för mej, och jag tror många håller med oavsett om man frågar de tvåbenta eller fyrbenta!  

Om 6 månader får jag fortsätta lära mej om hästens mun medan han gör en ny tandkoll, tills dess ska jag underhålla det Peter visade mej idag.

Och bara för att, i morse var det -4 grader och jag har frusit heeela dagen! I morgon bitti blir det nog vinterjackan på för jag avskyr att frysa och gör tyvärr det större delen av vintern. Äsch, den här vintern kanske blir annorlunda! Om inte annat ska jag investera i nya vinterkläder till stallet, många gånger om!
Fördelen är de där härliga passen på stora snötäckta fält en solig vinterdag med -5 grader och sol. Vi fokuserar på det ;)

//Maria & Halo

I morse var planen att rida ut en skogstur innan jobbet, men det blåste halv storm (uatn överdrift!) så jag bestämde mej helt enkelt för att en lugn skogstur kunde vänta en dag. Den hade nog blivit ganska spännande om Halo var minsta lilla överenergisk, och det vinner vi inget på ändå. Kvällen var fullbokad med ridlektion så en extra vilodag i hagen för Halo, och  en extra sovmorgon för mej. Båda ganska nöjda ändå :)

Under kvällen hade jag en dressyrlektion för en tjej och hennes fina ponny. De har tränat för mej ett bra tag nu och de gör  framsteg. Ikväll var det fortsättingen på ett lite jobbigt kapitel, förvänd galopp. Men de kämpade på bra och kunde avsluta med en bra känsla. Himla kul att få följa ett så fint ekipage som utvecklas :)

Nu sitter jag mätt i soffan med katterna. Middagen blev en fisk och currygryta jag snubblade över igår när jag var på jakt efter nya middagsidéer. Riktigt god och varm. Perfekt, för termometern visar +3 grader och väderprognosen innehöll snöflingor och blåa siffror högre upp i Sverige. Brrrrr!

//Maria & Halo

Idag kom hösten på riktigt!  Lätt duggregn, mörkt och lite blåsigt inledde förmiddagen. Jag åkte upp till ridklubben för att kika på klubbhoppningen. Tyvärr hann jag inte se så mycket innan det var dags att fortsätta upp till jobbet, men jag hann i alla fall få se Malin på sin fina Fiven som gjorde två kanonfina rundor. Så kul att se, de kommer bli vassa på banorna :)

En jobbsöndag är ynka 5 timmar för mej, men det tar ända nästan hela dagen eftersom det är från 12 och framåt. Och när ja vred om låset och satte mej i bilen påväg till stallet när arbetsdagen var slut spöregnade det! För att inte tala om hur mycket det blåste.

Jag hade planerat att longera Halo uppe på ridskolan, så vi bet ihop och knallade upp. Halo gick på tvären halva vägen för att undvika regnet, höst!

Det var ridlektioner när vi väl kom upp så jag satte på en lina till för att ha lite mer koll på henne. Jag tycker man ska ta hänsyn till andra i ridhuset, speciellt när det är ridskolebarn med. Och när man har en lite pigg och sprallig unghäst får man anpassa sej! Så vi tog det lite lugnt, gick igenom alla gångarter men jag tog det medvetet lite försiktigt. Utifall att det skulle bli lite bus eftersom hon bara gick i hagen under lördagen. Inget bus blev det, och Halo var avslappnad.

Lördagen blev fatiskt en vilodag lite för både mej och Halo. Jag och Daniel var hos vänner, och tog en tur i svampskogen mitt på dagen. Svampen lös dock med sin frånvaro, så vi får göra ett nytt försök en annan dag. Under kvällen åkte jag upp till stallet tillsammans med Malin. Vi gjorde klart allt och tog in dom, lite mys med varma goa mular och sen bar det av hem. En riktigt god fläskfilégryta (En enkel favorit som absolut ska provas!),film och chips fick avsluta den dagen. Här är en länk till receptet på grytan :)

http://www.recepten.se/recept/limefile.html

//Maria

        Det är dags att berätta om Halos intåg i min vardag och mitt liv.

För att göra en ganska lång historia kort. Jag fann Halo på en annons på hästnet, och efter en tid så blev hon till slut min. Den 4 September 2012 hämtade jag hem henne tillsammans med mamma. Ungefär en vecka efter att jag och Daniel hade varit uppe och tittat på henne, och jag hade ju givetvis kärat ned mej totalt. Det sa "klick" redan innan jag rört vid henne! En helt obeskrivlig känsla som jag inte ens ger mej in på att försöka beskriva... hon var helt enkelt perfekt med sin lysande röda färg, vänliga och pigga blick och de där fyra, helvita strumporna. Att hon sen bara flög fram när hon rörde sej, stod och myste när vi bortstade och älskade uppmärksamheten gjorde saken bara bättre.

Halo kom till mej som 2-åring och vi började lära känna varandra genom skogspromenader, långa mysstunder i stallet och så smått lite longering samt tömmkörning uppe på ridbanan. Efter hand satt jag in henne under hösten och red henne i samtliga tre gångarter under några veckor innan hon vilade under vintern. Då passade vi på att göra allt annat en unghäst ska lära sej. Allt ifrån att skos, till lastträning, duschning, lite löshoppning och tömmkörning. Halo tyckte allt var kul, kanske allt utom duschen då... den tog ettt tag innan vi gillade!

Under våren 2013 siktade vi på 3-års testet, men med i åtanken hade jag ju såklart att hon växte och faktiskt var ganska liten och gänglig, så vi tog det lugnt i vår egen takt. Vi kom i alla fall till start den 25 Maj (Halos 3-års dag). Jag var lite nervös, inte för själva visningen utan mer för att det var min egen häst, mitt eget arbete som jag lagt ned och allt det runt om som ändå var resultatet av vad jag gjort. Jag var ju helt ensam i inridningen med henne. Hon skötte sej exeplariskt och fick efter visningen för hand fantastiskt 8,5 9 9 på gången och något längre på extriören för att hon fortfarande var ganska gänglig. Gissa om jag var glad!! Hoppningen blev klass 1 efter några gånger där hon kom lite snabbt och snävt in, men rätade upp sej och hoppade lekande lätt ut. Sen var det ju det där sista, ridprovet. Med en 3-åring kan allt hända, och jag visste ju ändå vart hon var på hemmaplan. Så jag hade nog varit liknöjd även om det gått sämre. Nu gjorde det inte det, och Halo visade sin bästa sida. Bedömningen blev 9,5 10 på ridbarheten och temperamentet i ridningen. Det var bara att torka nya glädjetårar! :) 
I och med det var Halo dagens högst bedömda gångartshäst, kvalad till Championatet och Rikssto finalen. Häftigt!

I September åkte jag och Daniel ned med Halo till Mantorp för finalen. Halo hade efter en lugn sommar med mycket vila och skogsturer sats igång försiktigt med ganska låga krav med fokusen på lösgjordheten och takten i ridningen. Vi kom ned dagen innan som enda ekipage som övernattade, men vår fantastiska lilla häst fann sej snabbt till rätta ensam i det nya stallet och var mer än nöjd att få lägga sej och äta gott hö efter 30 mils bilåkande. Kvällen blev lugn med lite promenader, och sedan lite sen middag för mej och Daniel inne i Linköping.

Finaldagen började tidigt och vi red ganska omgående. Jag minns att jag tänkte hur många fina ston det var med, och jag var lycklig över att bara få rida fram där med de där snygga hästarna på min helt egna! Halo var glad, och både Daniel och Halos uppfödare m familj var där.

Vi red, och Halo gjorde allt hon blev ombedd om. Hon visade sina gångarter på bästa sätt, och vi gick vidare till finalen(!).  Massor med kramar och mortötter, några telefon samtal och lite återhämtning. Sen var det dags att rida finalen med två andra hästar. Och som vi gjorde det, eller Halo gjorde det. Hon fullkomligt dansade fram och gav allt hon hade, på gränsen till lite mer. Och medan vi skrittade där med de andra två och domarna skulle bestämma sej för hur placeringarna skulle bli rullade många tankar.

De ropade upp den rörliga skimmelns som 3.a och när det bruna stoet stod klart som 2.a började tårarana rinna. En tjej kom fram och hjälpte oss på med täcke och krans. Halo stod lugnt och blev snällt påhängd allt och sedan fick vi ta emot domarens kommentarer. Jag minns själva kommentarerna bara lite grann, men jag har hört dem på filmen efteråt. Jag minns ärevarvet ännu mindre. Men jag kommer aldrig glömma när vi kom ut och möttes av en gråtande sambo tillsammans med Åsa och Monica! Alla var så glada!! :D

Nog om det, vi packade ihop och började rulla de 30 milen vi hade tillbaka hem. Halo var trött, och det var vi också. Trötta och så glada!

Månaden efter gick champinatet av stapeln nere i Skånde på Flyinge, men jag avstod resan. Halo hade redan gett mej så mycket, och visat alla vem hon var. Jag ville helt enkelt inte begära samma sak igen, men efter en dubbelt så lång resa och flera dagar i sträck. För en 3-åring tyckte jag allt som varit redan räckte gott, och vi ägnade resten av hösten och vinterna till träning, vila och mysiga turer i skogen.

Nu har hon hunnit bli fyra och i våras startade vi får första dressyrtävling. Hur det gick?  Jo, det gick väldigt fort ;)  Hon var superfin på framridningen, men när jag satte mej ned i sadeln och red upp på medellinjen blev hon som en bomb! Får, publik och domare tände på bomben och hon blev både stark, lite spänd och hade väldigt kul på lite egen hand. Hon gjorde det hon skulle, men bjöd på dressyrstaketet som ett hinder i tarvprogrammet (hon kunde inte begripa varför vi inte kunde visa att vi kunde mycket mer än att lägga några tråkigt volter), och i galoppen kom några glädjebocksprång. Mellangaloppen bedömdes högt, men avbrotten blev kanske aningen sent.. Jaja, hon var glad och på sitt allra showigaste humör och ni som tror jag blev besviken så kan jag tala om att jag faktiskt inte var det. Kanske över att jag inte hann få lite mer ordning på henne under programmets gång, men inte på henne. Hon tyckte det var kul, och det är det vi ska jobba på kommande 15-20 år. Så bråttom har vi faktiskt inte!

Sista Augusti var 4-års Kvalitén och vi var 3 brudar+Halo som gick upp halv två på natten för att göra iordning och åka. Det kallar jag riktiga vänner!

Hon blev berömd och belönad med fina poäng, och goda lovord om hur hennes musklatur håller på att utvecklas. Domarna beskrev ridprovet som att hon såg ut att läsa mina tankar, och vad mer kan man begära? :)  9,5 på ridbarhet och 8 8 9 på gången. Bästa gångartssto och kvalad till ännu ett championat!

Hoppningen gick också helt ok, med det var tungt underlag och Halo var lite trött. Med lite missar, som antagligen mest berodde på mej som ändock inte är den mest rutinerade hoppryttaren så fick hon ok poäng, med dessto större lovord som hopptalang med tiden. Kul! :)  

Nu är hösten här och årets stora mål är avklarat. Vi har några små tävlingar inplanerade, men vi kommer tyvärr inte resa på championatet. Jag får inte ledigt från jobbet, och har faktiskt en ganska spännande plan och förhoppning lite längre fram. Om den går i lås kommer ingen vara gladare än jag!

Under hösten och vintern kommer vi fortsätta träna, Halo ska få en välförtjänt vila och mellan det ska vi självklart göra det bästa av allt. Mysa med långa ridturer!

Bildbomben med Halo är allt mellan hon var 2 år tills nu. De innehåller såklart mycket starkare känslor och mer minnen än jag kunnat beskriva nu, men ska ni överhuvudtaget orka läsa så kortar jag av det så mycket som det går. Men jag älskar den här fantastiska hästen, hon är en på miljonen och kommer alltid stanna hos mej!

//Maria & Halo

Idag har det varit en helt vanlig fredag, en riktigt bra vanlig fredag dessutom!

Dagen började på bästa sätt med en härlig ridtur under morgonen. Med öronen spetsade rakt fram bar Halo iväg med mej in i den totala dimman, det var knappt så vi såg 5 m framför oss! Luften var i alla fall klar och jag vaknade som vanligt snabbt till när vi väl kom ut. Turen blev inte speciellt lång, knappa 50 minuter. Men det var helt lagom efter gårdagens pass på banan. Dessutom kändes hon väldigt mjuk och fin, så vi var nöjda båda två när vi kom tillbaka.

Jag gjorde klart stallbestyren och Halo tuggade i sej några extra kilo hö innan det var dags för mej att åka iväg till jobbet.

På något vis hade jag tjänat in lite tid för när jag satte mej i bilen kunde jag konstatera att jag skulle hinna med både att göra mej iordning för jobb och hinna handla inför helgen. Perfekt!
 9.25 rullade jag in på jobbet.

Jag hade en önskan under förmiddagen att arbetsdagen skulle blir ganska full med kunder så den skulle gå fort, gårdagen var nämligen dessto lugnare. Något jag bittert kunde ångra att jag önskat vid tolvtiden. Stora leveranser med hästfoder, hundtillbehör,gnagarfoder  och en trasig pall med ett ton kattsand gjorde slut på den lugna stunden. Och som alltid kommer det mest kunder precis när det står fullt med varor som väntar på att bäras och ordnas.

Kunder har en tendens att komma i stimm, ibland undarar jag nästan som de pratar ihop sej och åker efter varandra till affären?!  Dagen gick fort som ni förstår... 

Mitt under dagen kom en vän upp och sa hej också, man blir alltid lika glad när någon kommer bara för ett hej. Man känner sej omtyckt då! :)

Något annat som faktiskt gjorde hela jobbdagen var en av kunderna som strosade runt bland hästtillbehören. En tjej i min egen ålder. Efter att ha kikat runt ett bra tag vände hon sej om så vi hamnade mitt emot varandra, och de där få sekunderna innan ja insåg att det var min bästa kompis sen låg och mellanstadiet stod stilla. Med några höga skratt, karmar och som följd massor med prat i den mån det fanns tid till kom vi fram till att det var 10 år (!) sedan vi såg varandra sista, hon flyttade tillbaka till Norge då. Vi tillbringade nästan varenda ledig minut tillsammans med våra ponnyer, och likaså på skolan. Tältturerna, långritterna på natten och övernattningarna i stallet gjorde sej snabbt påminda. Jag blev så himla glad, och kanske kan vi få tiden att räcka till för att återuppta kontakten igen, kul :D

Kvällen spenderades med sambon och våra gemensamma vänner Sophia och Simon som kom på middag. Med sej hade de mopsen Flora, våran äldsta katts absoluta favorit! Och nu, efter massor med prat och skratt över spel (Mario) så har de börjat rulla hem. Sambon som är mer utav en nattuggla än mej lär vara vaken ett tag till, men jag kommer nog sova gott inom några knappa minuter. Både nöjd, glad och väldigt mätt!

//Maria

Idag blev det ett kvällspass på Halo ute på ridbanan. Bredvid ridbanan går det några får som alltid är nyfikna på ekipagen, de har gått där hela sommaren. Men konstigt nog är de alltid lika spännande och ger hästarna lite extra energi. Halo var full av energi och kikade lite på fåren första varvet, men kom snabbt till arbete.

Vi jobbade lite i skritten innan vi började jogga fram i trav. Hon var på hugget direkt och väldigt avslappnad och fin, trots ponnyryttare som lastade i och ur ponnyer bredvid. Bra träning!

Efter hand gick vi över till skänkelvikningar efter diagonalerna med volter mellan. Ett bra sätt att forma och lossa henne mellan sidförflyttningarna.

Vi har jobbat med dem av och till under sommaren och de kommer sej mer och mer. Det blir så stor skillnad på traven efter lite arbete med dem, hon slappnar av och får med sej ryggen på ett helt annat sätt. Samtidigt får jag mer respons av halvhalterna och hon väntar in mej mer i traven.

Vi gick över till galopp, men där blev hon het och ganska stark. Bara att backa bandet och göra några nya fattningar där hon fick vänta lite mer på mej, sen satt även galoppen. Känslan under passet idag var sådär härlig och jag satt och log under de sista travvolterna innan vi gav oss för kvällen. Det är så häftigt att sitta där uppe och aldrig vilja sluta rida!

Idag tog vi ett nytt steg i sätt riktning, lite närmare den där dansen vi en gång ska dansa!

Dagen i övrigt har gått i arbetet på affären, och när det var någon lugn period mellan kunderna passade jag på att kika lite på ridstövlar. Det är dags att köpa nya och jag har svårt att bestämma mej för vad jag ska köpa. Det är nog bara att prova, mäta och fundera. Jag hann tänka på den där lotten som en dag ska ge mej sådär snuskit mycket pengar så jag slipper fundera över vilka stövlar jag ska ha, köper en av varje istället! Kanske slänger jag med någon uurrrsnygg hjälm också ;)

Den där lotten ja, den kan jag ju drömma om ett tag till. Jag har redan vunnit en lott i livet genom en fantastisk sambo som alltid ställer upp, vänner och familj och en helt fantastisk liten häst. Jag är ju faktiskt väldigt nöjd med det jag har, förutom mina stövlar då.

Nog om drömmar och stooora problem, dags att börja tänka på refrängen. I morgon är det fredag och det betyder snart helg!!

Natti!

//Maria & Halo