I morse var jag dessto piggare och var tidigt i stallet. Halo fick nya skor och var jätte fin på fötterna, inga sprickor eller andra konstigheter.

Halo har jätte fina och bra bakhovar, fram har hon däremot velat spricka lite och växa lite ojämnt. Inga stora problem, men det har behövt lite underhåll och extra tillsyn. Sen en tid tillbaka har jag brukat Hippos tillskott Hov, ett biotin tillskott. Och jag märker faktiskt stor stor skillnad!

Hon har börjat växa jämnt och sprickorna har uteblivit, helt otroligt vad så lite kan göra så stor skillnad! Jag har använt biotin förr, men aldrig märkt någon större skillnad. Jag kan verkligen rekommendera Hippos tillskott, och foder också för den delen. Jag lovar er ett foderinlägg under slutet av veckan, så spinner vi vidare på den tråden då! 

Vid 13 tiden började det snöa och det bara tilltog, samtidigt som det började blåsa. Det har öst ned snö hela dagen och i slutet av eftermiddagen kom det även duggregn, SUCK!  Ska det vara vinter kan det väl vara det ordentligt, inte bara blött och slask. 

Väglaget hem från jobbet var hemskt och Halo var nöjd när jag kunde ta in henne. Dock var dagens dåliga väder snabbt glömt när hon fick sitt kvällshö! 

När jag kom hem låg ett höökspaket på bordet, Daniel hade varit snäll och hämtat ut det. I det gömde det sej ett nytt dressyrträns till sessan. I morgon ska det provas och jag hoppas det ska passa! Halo har tidigare varit för liten för att kunna ha Pull Back knäppning, och det är ju gärna det på de bredare nosgrimmorna på dressyrtränsen. Men nu hoppas vi det ska gå! Håller tummarna för det, bilder kommer i morgon!

Dax att nörda ljudboken.... ;)

//Maria

Jag hade tänkt mej upp i ottan för att rida ett pass i snön med Halo, men som ni redan vet så är jag inte alltid sådär sprudlande morgonpigg som jag ibland vill tro att jag är, med andra ord, jag försov mej och hann inte rida innan jobbet.

Jag hann däremot göra de andra sysslorna när hästarna kommit ut, så när jag slutade jobbet kunde jag ta in henne direkt och göra oss klara för det planerade passet.

Snön har efter flera dagar med varierande väder, säckat ihop ordentligt så det är drygt en dm kvar av snön, men på gärdena är den orörd och tung. Så även om den inte är så djup så fyller den en viss funktion.

Halo var pigg (vem är förvånad?!) och trampade på bra direkt, nästan lite för bra för efter tjugo minuter så började hon inse att det började bli jobbigt. Underlaget var fint och hon fick jobba på i stora serpentiner och volter, i mellanåt fick hon skritta på lång tygel.

Efter våra 45 minuters arbete i skritt var hon både lugn, mjuk och helt avslappnad. När jag satt av började hon klia mej lite i sidan, jag undrar om det var henne sätt att säga "-Det här var ett mysigt och bra arbete mamma, det gör vi om", eller om hon helt enkelt var ute efter lite godsaker när hon varit sådär duktig.  Jag tror på det sista ;)

I morgon kommer hovis på morgonen. Dessutom har de lovat världens bussnöoväder, så jag tror det blir en vilodag för oss om det håller i sej på kvällen. Det får vädret avgöra i morgon! Ridhuset är upptaget med lektioner till 21.00, så tyvärr är inte det heller något alternativ. Man blir lite bortskämd med att alltid kunna gå dit!

Men jag är sååå tacksam att jag har det så nära till hands!

Nu ska det bli sängen och en ljudbok, något jag precis börjat lyssna på efter att Malin skickat ett prov. Perfekt när jag är trött i ögonen och inte orkar läsa, och jag kan dessutom fortsätta lyssna påväg till jobbet. Det slutar väl med att jag går med snäckorna i öronen hela dagarna, haha!

Kram på er!

//Maria

Eftermiddagen spenderades på ett träningspass för Agneta. Jag hade lite onda aningar inför passet med gårdagen i åtanke. Halo var pigg och började leta spöken efter att vi kommit igång, när hästen som gjorde oss sällskap i ridhuset gick ut började hon studsa och försökte övertala piloten om att hon minsann också skulle ut... något hon inte ens brydde sej om när hon var två, SUCK!

Men Agneta gav några tröstande ord om att även hennes femåring kommit lite i det där stadiet, sen var det bara att bita ihop. För jag fick rida så det värkte i benen, och jag fick så mycket hjälp av Agnetas cochande så efter 30 min började Halo kännas riktigt, riktigt fin och hon gav sej helt med dumheterna och gick istället väldigt bra. Vi jobbade igenom henne med öppnor, skänkelvikningar och volter. Sen gick vi över till galoppfattningar som hon bara flöt in i.  Magkänslan fick sej en liten knuff och jag kände mej mycket mer övertygad om att det ändå går åt rätt håll.

I morgon ska hon få jobba lite i linan och slappna av, på måndag är det dags för ett nytt pass med Agneta och då vill jag fortsätta där vi slutade idag.

//Maria

Vissa dagar när allt bara känns skit kan man fundera på om man har en aning om vad man håller på med.

Nästan 22 år i sadeln (om åka häst när man var bebis räknas) känns som 22 dagar och man vill bara gömma sej.

I kväll var Halo mjuk och fin som vanligt, MEN... hon skulle helt enkelt visa att hon minsann fyllt fem och tänker ta egna beslut, eller något sånt...

Passet började helt okey. Efter en del skrittarbete joggade vi igång och Halo var väldigt pigg. Vi jobbade med volter, skänkelvikningar och övergångar för att få oss tillsammans och för att hon skulle bromsa upp lite. Första galoppfattningarna gick också hyffsat, hon piskade lite i svansen åt mej när jag bad henne jobba men inget mer.

Men så exploderade det och hon började bocka, sen smet hon ut åt sidorna, backade och vägrade gå fram till bettet. Ju mer ja drev, ju mer satte hon sej emot och bara försökte smita undan med endera hög fart eller åt sidan i någon form av dans. Jag kände mej hopplös!

Man tycker man gör rätt, att man gör allt och kanske egentligen ingenting. Till slut fick jag fram henne till bettet igen och hon gick att lägga ned i en rund och låg form, vi gav oss där. Så kvällens pass kändes ett år tillbaka, när hon trotsade som fyraåring och skulle backa in i sargen och bocka. Man känner sej nästan lite feg, för det kommer till en gräns där man inte gör hur som helst med ett sto.

Halo är aldrig stoig, men ikväll kom det fram lite och det gäller att på något sätt kompromissa om problemet så hon går fram men inte blir ovän med mej. Jag vet vad Halo går för när det gäller att bocka, de få gånger hon verkligen visat det, och det är inget du frivilligt sitter på kan jag tala om ;) 

Men oavsett så kom vi igenom det idag, men passet kändes skit och jag är otroligt glad att Agneta ska stå med oss för morgondagens pass. Halo var i alla fall glad när vi väl gav oss, öronen rakt fram, som vanligt alltså. Dom kan vara hopplösa, men femårs trotsen ska väl komma den också. Vi hoppas den är kort! 

//Maria 

Här kommer lite vinterbilder som Daniel har tagit på mitt busfrö och mej. Vi fann lite broms ibland så vi fastande, mellan det bjöd hon på några bocksprång och lite bus.

För övrigt har veckan gått i joggpass ute och några tömmkörningspass i ridhuset som varit riktigt, riktigt bra med en kanonarbete i galoppen! Synd det är så svårt attt tömmköra och fota samtidigt ;)

Under kvällen blev det ett pass i ridhuset, äntligen!!

Jag och Halo fick sällskap av Hanna på Lady, våra sessor som sprudlar av energi <3

Halo fick jobba igenom i låg form i alla gångarter och kändes jätte fin! 

Hon var väldigt pigg så vi fick lägga in en del övergångar och lite sidförflyttningar. Vi gav oss utan några större anstägningar och Halo var jätte mjuk och fin.

Nu är det dags att börja planera både veckans upplägg men också tävlingarna framåt våren och träningarna dit.

Januari är en ganska tråkig månad enligt mej. Jul och nyår är över och vintern kan lika gärna bli vår för min del, istället brukar det envisas med att bli mer snö, extra kallt och däremellan tina och bli is.

Neeej, vintern är inte min grej.

Men ju närmare februari vi kommer, dessto närmare kommer våren.

Och jag blir glad bara av att tänka på en varm vårsol, tinade vägar och fågelkvitter. Och det bästa, ljusare och längre dagar! Så nu när vi är på rätt sida av vintern är det bara att bita ihop och se framåt, allt underbart ligger ju framför en i Januari!

Vi håller ut!

//Maria

Idag har Ulrika varit hos Halo efter en vecka med mestadels promenader och lite tömmkörning. Halo har sett fin ut och igår satt jag upp och gjorde ett litet och lätt pass i ridhuset för att känna lite på henne innan besöket. Jag ville kolla hur hon kändes efter en vecka med promenaderna samtidigt som det är lättare att förklara för Ulrika vart jag tror problemet sitter om jag har ett ridpass tillhands.

Hon var inte alls sådär spänd och konstig igår, det var väldigt skönt för magkänslan! Hon var inte heller så oliksidig, men lite kände jag av det.

Ulrika gick igenom henne och fann en liten spänning i slutet av ryggen, bakom sadeln. Den var enkel att jobba bort och efter lite laser så var Halo mer än nöjd. Jag är så himla glad för att det inte var något mer, och samtidigt är det väldigt skönt att hon talar om så tydligt när något inte stämmer. Så nu är vi förhoppningsvis på banan igen! 

Jag är väldigt tacksam för de duktiga människorna som finns runt oss, Ulrika ryckte ut så snabbt det bara gick efter julhelgerna och det är vi så tacksamma för.   Nu kör vi, välkommen år 2015!!!

//Maria