Ibland känns det som livet puttrar på i ett och samma tempo, ofta ett lite för högt sådant, som man aldrig riktigt ser ett slut på. Ganska skönt för det mesta, det innebär trygghet och man vet vad man ska göra. Men när det här livet vi bara lever en gång, går från att vara en bekväm vardagstrygghet till en energisugande vardagsstress har något blivit fel. Och hur många känner inte igen sej där?  Allt ska göras och under tiden som vi gör saker kollar vi ständigt på klockan. Om vi dessutom är en galen hästmänniska är vi ju också en obotlig tidsoptimist med allderless för mycket måstegöra. 

Kanske är jag ensam att känna såhär, men det tvivlar jag på. 

För mej är gränsen nådd när de tidiga mornarna i stallet och de tidiga träningspassen, som jag egentligen älskar, börjar kännas tunga. När det känns stressigt att gå med hunden, fast man kanske faktiskt har gott om tid och när jobbet av olika anlendingar har börjat ta för mycket av den glädje och energi det annars inneburit att vistas där. Då är gränsen nådd, och den här gången vågade jag erkänna det! 

För när de man älskar får ut för det, och det man fullkomligt brinner för känns tungt, då är det dags att ta tag i problemet oavsett vad det är. 

Så under hösten har jag och min sambo flyttat till ett större hem med härlig uteplats, för det har jag saknat hela sommrarna. Jag har sagt upp mej från mitt arbete och jag har flyttat Halo närmare mej. Så ja, jag gjorde allt på en och samma gång, tack vare att jag har så fina människor runt mej som bryr sej och stöttar. Och vet ni vad, det är det bästa som jag gjort på så länge! 

Inte för att allt var dåligt innan, utan för att vardagen gick över till stress. Jag planerar alltid mina dagar, går upp tidigt och fyller dom med massor av saker. Ibland lite för mycket, men jag trivs med det!  

Men jag bytte lite vardagsrutiner. Nytt jobb med nya tider, kortare restid till Halo som gör att jag kan lägga dessto mer tid med henne och i slutändan, även mer tid hemma med sambo och djuren.   

Vi har varit iväg och tävlat lite i höst och det har börjat flyta på, underbart! Dessutom har jag och Daniel varit på en härlig utlandssemster med ett helt gäng goda vänner.

Gissa om jag älskar solen! Och gissa om jag saknade att rida! 

Jag har inget nytt liv, det vill jag inte ha för mitt liv är hur underbart som helst, men jag har suddat ut lite vardagsstress. Den behöver man bara i mindre doser! 

Nu ger vi järnet igen!

"Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sej själv"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...