I morse red jag ett pass på Halo. Är det inte typiskt? Igår var hon bara sådär superfin, idag var hon överladdad och precis så som man inte vill ha dom före tävling. Det redde i alla fall ut sej med mycket jobb framåt i lägre form, och Halo var nöjd när vi gick hem. Tummen upp på det!

Tummen ned för att de lovar spöregn och blåst hela dagen i morgon! Så ikväll när jag ska packa ihop transporten får det nog bli en hög med handdukar och täcken nedpackat. Känns inte så jätte kul att behöva lägga ned extra täcken och ländtäcken sista helgen i maj, men det är inget att göra åt.

Tankarna går lite fram och tillbaka inför upplägget i morgon. Halo kommer med all sannolikhet vara både pigg och nyfiken, det kommer vara mycket hästar och säkerligen en och annan hingst inne på framridningen. Det manar till en längre framridning med gott om tid att skritta fram och jogga ur spänningar. Vi får se vad morgondagen bjuder på, det ska bli så himla spännande!

//Maria

Ikväll har jag och Agneta finslipat lite inför helgen. Vad händer i helgen då? Jo, på lördag gör Halo sin första Nationella start i FEI Finalprogram för 5 åriga hästar, spännande! På kvällen är jag inbjuden att rida clinic för Peter Markne vilket ska bli så himla kul och jag är så glad att jag får chansen!

I går red jag igenom Halo lite på banan, lösgörande arbete och lite tempoväxlingar. Efter det tog vi en liten skrittur ut på vägarna innan vi gick hem. 

Hon var med på noterna och riktigt fin. Jag är även nöjd med kvällens pass för Agneta och hoppas på att kunna visa fram det Halo har under helgen, det vore fantastiskt kul att få rida ett program för domarna och vara riktigt nöjd, framför allt i dom sammanhangen. Men det betyder också publik, massor med hästar och en hel hög med tävlingsbanor som är igång samtidigt, så förhållandena är både nyttiga och krävande. Inte minst för Halo som lätt blir för het och hög i nacken när hon får för mycket i huvudet. 

Nu satsar vi på lösgörande i morgon, ett pass på fredag och sen kör vi! 

//Maria 

Det har gått fem år av Halos liv, halva delen av de fem åren har hon varit hos mej, nästan exakt. Idag är det två år sedan vi var iväg på 3 års testet ute på Lillerud. Där var hon nästan minst, men visade alla att hon ändå var hästen med stort H. För mej, hästen med stort Hjärta.

Någon gång där, när hon var 2,5-3 år, började vår resa som vi nu hunnit en liten bit på. En del av den resan har berott till stor del på Agneta. 

Vi har fått uppleva saker som jag aldrig vågat drömma om. Den glädjen som hon gett mej har inte åstakommits av placeringar, vinster eller några lovord. Den har kommit av Halo, av hennes personlighet och hennes fantastiska sätt att vara. Oavsett vad jag ber om så bemöter hon mej med öronen spetsade, massor med energisk vilja och en glädje till att jobba som jag aldrig tidigare upplevt. Varje morgon möter hon mej med öronen framåt och ett glatt gnägg och varje gång jag går ut i hagen kommer hon för att möta mej, oavsett om det spöregnar eller det är 30 grader varmt.

Idag blir hon fem år, men jag tror det är den klokaste femåring som finns. Visseligen kan hon busa och hitta på saker när man rider ibland. Men lika pigg som hon är i ridningen, lika lugn är hon i hanteringen. Hon står alltid lugnt och väntar, och vill brorsdöttrarna borsta sänker hon huvudet så de ska nå.

Busar barn, hundar eller katter runt henne iaktar hon det hela lugnt, och när hovslagaren skor står hon och sover. Och vilken häst står snällt och gnäggar i väntan på hjälp när hon busat så täcket vridit sej runt benen egentligen?

Det där gör att allt vi gör tillsammans blir ännu mer viktigt för mej, varenda minut jag har med den här hästen betyder ofattbart mycket. Och sedan den dagen Åsa och Monica lät mej köpa henne så har jag förstått att hon aldrig någonsin kommer lämna mej. Halo är en på miljonen, och för mej är hon helt perfekt. Just nu önskar jag hon kunde läsa, men jag hoppas att hon ändå förstår det här.  Hon är den där bästa vännen som vi hästmänniskor får någongång i livet med den där hästen, den som hör ihop med just dej. Halo är min bästa vän, alla dagar oavsett vad som är nu, väntar längre fram eller händer i morgon.

Så grattis på födelsedagen min älskade, tokiga, röda lilla häst

Kvällens pass blev lyckat. Halo var arbetsvillig och jag fick slita, precis som det ska vara! Traven kändes riktigt fin så vi la ned lite jobb på galoppen, precis som jag hade en plan på. Vi jobbade med rytmen, drivet och att få Halo att samla sej lite mer utan att för den skull bli kortare i halsen, Svårt på en het dam! 

Men det blev riktigt bra och emellanåt kunde jag verkligen känna hur det skulle kännas! 

Några små stunds och avbrott blev det när hon missförstod mej, men i det stora hela så var Halo ett väldigt snällt burnstigt sto ikväll. 

Hon är aldrig sur och stoig i den bemärkelsen, men när hon brunstar märker man att man inte får göra lika mycket på henne innan hon blir lite kort och studsig. Det gäller att tänka vad man vill ska hända, men inte göra så mycket åt det. Det krävs känsla, och ibland kan jag nästan tycka lite tur också! 

I morgon kör vi ett lösgörande pass på morgonen, det är dessutom Halos födelsedag så det kommer krävas ett helt gäng morötter åt prinsessan röd! 

//Maria 

Någon långdragen ursäkt, en halv sida med anlendingar och en heeel berättelse sen Januari hoppar vi över. Du vill inte läsa det ändå. Det är däremot synd att det inte hunnits med som jag tänkt, för det har hänt massor!  

Nu är jag i alla fall tillbaka och jag hoppas ni hänger på!

Den utlovade foderdiskussionen och årets planering kommer, men vi börjar inte där. Vi börjar här, nu, idag.

Jag sitter i mitt soffhörn, balkongdörren är öppen och även om det inte är sommarvärme så är det 14 behagliga grader ute. Solen har gömt sej, men allt det gröna gör ända att känslan är helt okey. Det är på helt rätt sida av året och några snöiga inlägg får vänta ett bra tag nu.

Jag har ägnat dagen åt att flänga hit och dit. I morse släppte jag ut hästarna, på dagen har jag och en kompis tränat på säkerhetskontroller och backning med bil och släp, det vankas utökning på körkort!  Ett ont måste som jag gett mej fasiken på att fixa, men tiden räcker inte riktigt till som jag vill och träningen på det som ska göras har uteblivit. Jag har två veckor på mej att ta igen lite. Tidsoptimist-JAVISST!

Snart ska jag byta om för ett ridpass för bästa Agneta. Det har hänt så mycket de senaste månaderna och det är så himla kul! Halo har börjat lägga mer muskler och fått mer styrka, stundtals så känns det som man svävar när man rider henne... stundtals bara studsar ;)

Jag hoppas på att kunna lägga lite fokus på galoppen idag, där blir hon fort lite överladdad och het. Det ställer ibland till det lite när vi ska rida programmen med förvänd galopp och nu snart även enkla byten. Vi har varit ute och tävlat under våren med blanande resultat. I första klassen har hon haft tendens att bli för het och därmed får vi massor med missar, det är en salig blanding på siffror! I andra klassen har hon gått mer avslappnad och uppmärksam, men med lite missar i vissa moment. Vi har fått en fjärde placering i LB och en tredje placering i LA på nästan 66%. Helt okey med tanke på missarna där emellan, men jag har varit nöjd. Senast var första klassen katastrof poängmässigt, i den regionala LA:3 an red vi ihop dryga 60%. Jag var väldigt nöjd med det som satt och med ett liten snett leende över hennes bus så strävar vi vidare för att under sommaren få sätta den där ritten som inte innehåller några misstag.

Återkommer ikväll, det är dags att hoppa i ridbyxorna :D

//Maria

I morse var jag dessto piggare och var tidigt i stallet. Halo fick nya skor och var jätte fin på fötterna, inga sprickor eller andra konstigheter.

Halo har jätte fina och bra bakhovar, fram har hon däremot velat spricka lite och växa lite ojämnt. Inga stora problem, men det har behövt lite underhåll och extra tillsyn. Sen en tid tillbaka har jag brukat Hippos tillskott Hov, ett biotin tillskott. Och jag märker faktiskt stor stor skillnad!

Hon har börjat växa jämnt och sprickorna har uteblivit, helt otroligt vad så lite kan göra så stor skillnad! Jag har använt biotin förr, men aldrig märkt någon större skillnad. Jag kan verkligen rekommendera Hippos tillskott, och foder också för den delen. Jag lovar er ett foderinlägg under slutet av veckan, så spinner vi vidare på den tråden då! 

Vid 13 tiden började det snöa och det bara tilltog, samtidigt som det började blåsa. Det har öst ned snö hela dagen och i slutet av eftermiddagen kom det även duggregn, SUCK!  Ska det vara vinter kan det väl vara det ordentligt, inte bara blött och slask. 

Väglaget hem från jobbet var hemskt och Halo var nöjd när jag kunde ta in henne. Dock var dagens dåliga väder snabbt glömt när hon fick sitt kvällshö! 

När jag kom hem låg ett höökspaket på bordet, Daniel hade varit snäll och hämtat ut det. I det gömde det sej ett nytt dressyrträns till sessan. I morgon ska det provas och jag hoppas det ska passa! Halo har tidigare varit för liten för att kunna ha Pull Back knäppning, och det är ju gärna det på de bredare nosgrimmorna på dressyrtränsen. Men nu hoppas vi det ska gå! Håller tummarna för det, bilder kommer i morgon!

Dax att nörda ljudboken.... ;)

//Maria

Jag hade tänkt mej upp i ottan för att rida ett pass i snön med Halo, men som ni redan vet så är jag inte alltid sådär sprudlande morgonpigg som jag ibland vill tro att jag är, med andra ord, jag försov mej och hann inte rida innan jobbet.

Jag hann däremot göra de andra sysslorna när hästarna kommit ut, så när jag slutade jobbet kunde jag ta in henne direkt och göra oss klara för det planerade passet.

Snön har efter flera dagar med varierande väder, säckat ihop ordentligt så det är drygt en dm kvar av snön, men på gärdena är den orörd och tung. Så även om den inte är så djup så fyller den en viss funktion.

Halo var pigg (vem är förvånad?!) och trampade på bra direkt, nästan lite för bra för efter tjugo minuter så började hon inse att det började bli jobbigt. Underlaget var fint och hon fick jobba på i stora serpentiner och volter, i mellanåt fick hon skritta på lång tygel.

Efter våra 45 minuters arbete i skritt var hon både lugn, mjuk och helt avslappnad. När jag satt av började hon klia mej lite i sidan, jag undrar om det var henne sätt att säga "-Det här var ett mysigt och bra arbete mamma, det gör vi om", eller om hon helt enkelt var ute efter lite godsaker när hon varit sådär duktig.  Jag tror på det sista ;)

I morgon kommer hovis på morgonen. Dessutom har de lovat världens bussnöoväder, så jag tror det blir en vilodag för oss om det håller i sej på kvällen. Det får vädret avgöra i morgon! Ridhuset är upptaget med lektioner till 21.00, så tyvärr är inte det heller något alternativ. Man blir lite bortskämd med att alltid kunna gå dit!

Men jag är sååå tacksam att jag har det så nära till hands!

Nu ska det bli sängen och en ljudbok, något jag precis börjat lyssna på efter att Malin skickat ett prov. Perfekt när jag är trött i ögonen och inte orkar läsa, och jag kan dessutom fortsätta lyssna påväg till jobbet. Det slutar väl med att jag går med snäckorna i öronen hela dagarna, haha!

Kram på er!

//Maria

Eftermiddagen spenderades på ett träningspass för Agneta. Jag hade lite onda aningar inför passet med gårdagen i åtanke. Halo var pigg och började leta spöken efter att vi kommit igång, när hästen som gjorde oss sällskap i ridhuset gick ut började hon studsa och försökte övertala piloten om att hon minsann också skulle ut... något hon inte ens brydde sej om när hon var två, SUCK!

Men Agneta gav några tröstande ord om att även hennes femåring kommit lite i det där stadiet, sen var det bara att bita ihop. För jag fick rida så det värkte i benen, och jag fick så mycket hjälp av Agnetas cochande så efter 30 min började Halo kännas riktigt, riktigt fin och hon gav sej helt med dumheterna och gick istället väldigt bra. Vi jobbade igenom henne med öppnor, skänkelvikningar och volter. Sen gick vi över till galoppfattningar som hon bara flöt in i.  Magkänslan fick sej en liten knuff och jag kände mej mycket mer övertygad om att det ändå går åt rätt håll.

I morgon ska hon få jobba lite i linan och slappna av, på måndag är det dags för ett nytt pass med Agneta och då vill jag fortsätta där vi slutade idag.

//Maria