I förmiddags var det dags för dressyrträning med Agneta. Längtar till varje träning!

Jag har ridit för många tränare genom åren, och fick chansen att prova rida för Agneta under sommaren. Det ska "klick" direkt och jag har sedan dess ridit kontunuerligt för henne. Hon har hjälpt oss massvis framåt, och jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer finnas där lång tid framöver.

Dagen träning är jag väldigt nöjd med! Vi fick igenom ett bra arbete, kunde korrigera när det blev fel och göra det bättre sen.

Jag fick slita med min sits och kände mej stundtals ganska nöjd, även om jag fortfarade är frustrerad över att inte sitta precis DÄR än. Lite närmare kanske, och tur är väl det!  Halo kändes fin och som vanligt pigg. Någon gång även lite het.

Vi jobbade med lösgjorheten och få igenom tillräckligt med ställning, hon ville krypa in och bli lite rak stundtals idag men det rättade vi till. Mitt i passet fick jag en riktigt bra känsla och hon sög på fint mot bettet.

Galoppen blev också bra, men jag måste hela tiden passa upp med att inte själv bli aningen stum i handen när Halo blir lite stark och het. Svårt, man vill ju gärna bromsa lite när hon blir sådär pigg och stark. Men bara jag får tag i henne med skänklarna och genom ställningen blir det ju såå bra ändå, jag var riktigt nöjd av och till.

Vi pratade mycket om de där små nyanserna idag. Eftersom Halo är så känslig och fin så är det så himla lite som gör så stor skillnad. Både med min sits, drivningen och takten. Och det är verkligen små nyanser!  Kul att jobba med!

Nu ska vi slipa lite på dagens arbetspass under veckan, och på lördag kommer Agneta igen så vi får fortsätta under hennes vakande ögon. Perfekt!

Mamma och Malin satt på läktaren och kikade, Halo var väldigt nöjd med publik.

I eftermiddag har vi plockat massor med trattkantareller och lite gulisar, så jag har stått och tagit hand om svamp under kvällen. Svampsoppa blev det till middag, tillsammans med grovt bröd och persilja. Blev väldigt gott och kändes sådär härligt nyttigt. Nu ska jag sova, i morgon bitti ringer klockan halv sex. Då ska jag och Malin iväg och prova sadlar till hennes Fiven, och jag ska prova dressyrstövlar och kavaj. Förhoppningsvis gör vi deras dagskassa i morgon   

NattiNatti!

//Maria

Det man verkligen säga att det är... när man ger sej ut barbacka på Halo. Hon är alltid snäll, men då och då blir det lite unghästbus med några bocksprång, taktsteg eller läskiga buskar. Då sitter man ganska löst utan sadel...

Men jag är ju en sånn där hästägare som anser att skogsturer, långa galopper på gärderna och barbacka turer hör till hästlivet oavsett om man så rider på klubbnivå eller elitnivå. Det går liksom inte att vara utan! Och eftersom vi bara skulle ta en skrittur i skogen idag passade vi på att plocka bort sadeln.

Eftersom jag ridit barbacka två gånger på Halo tycker hon de första stegen är lite läskiga innan hon slappnar av. Resten av ridturen skötte hon sej ypperligt och bara njöt, jag också. Förutom en aning ömmande bak efteråt, hon är inte så runt och mjuk att sitta på än så länge.. Haha!

Jag har alltid ridit mycket barbacka, dels på mina ponnyer men också på ett sto som jag utbildade och tävlade under ett knappt år. En jätte fin liten häst efter Briar, med många kvalitéer och en hel del humör. Hon visste hur hon ville ha det! Jag trivdes otroligt bra med henne, och saknar henne mycket!

Till saken. Under mitten av sommaren som jag red henne, mitt bland tävlingar och träningar, blev hon styggt insektsbiten precis där sadelgjorden ska sitta. Hon käsnlig som hon var hjälpte inte alla fårskinn i världen. Så hela sommaren red jag i stort sett barbacka, och tränade även för tränare så. Allt för att hålla igång, då vi ju var mitt uppe i allt och hon hade dessutom väldigt lätt att bli väldigt tjock när det fanns bete. Efter någon vecka satt man som gjuten där uppe, hoppade mellanåt och red galoppintervaller i skogen. Otroligt nog kunde jag skutta upp och ned utan pall också. Bra träning för balansen också, speciellt när hon visade att hon inte ville eller något var jobbigt. Men av fick hon mej aldrig. Och hon trivdes utan sadel, hon gick nästan bäst då.

Ja, en dag kanske jag tränar galoppintervaller med Halo också utan sadel, men det lär dröja. Risken att få smaka på gruset om hon brallar är stor, hon kan konsten att bocka när hon väl vill   

//Maria

Japp, här står jag.

I djuraffären en gråtrist lördag. Jag brukar aldrig jobba lördagar, men den här lördagen är det mâten i Arvika och då behövs mer personal i den affären och jag fick hoppa in här. Så nu är jag inne på min sjätte hela arbetsdag i rad, i morgon gör jag den sista innan jag tra två dagar ledigt. Det ska bli skönt!

Men att jobba såhär mycket då och då, eller jag jobbar alltid ganska mycket eftersom jag jobbar mån-fre hela dagar, men ibland lite extra. Det gör inte så mycket när det blir ibland, jag har ett roligt arbete där jag får arbeta med det jag är intresserad av. Häst, hund och katt foder, tillbehör och alla olika frågor som hör till. Väldigt varierande och kul oftast.

Planen för eftermiddagen är ett ridpass på Halo i ridhuset för att försöka arbeta fram en lite bättre känlsa från start idag än igår. Förhoppningsvis fick vi igenom lite igår och gissningsvis är träningsvärken jag upplevde sen i förrgår också  borta. Vi börjar med lite lösgörande arbete i alla gångarter med övergångar och lite skänkelvikningar, så får vi se vart vi hamnar.  Är laddad!

Ikväll blir det en tur in till Arvika för att tanka bilen, tvätta den utvändigt och kanske ta en varv och kika när det är lite liv och rörelse ute. Sen får det bli mat och en film.

//Maria

När man hör klockan ringa och i samma sekund inser att det smattrar mot rutan när regnet vräker ned, då är den där snozeknappen extra underbar! Återigen, tur Daniel kommer hem o väcker mej!

Under ridturen hade jag och Halo ändå tur, regnet höll sej ganska lugnt större delen av turen. Det var däremot väldigt grått och disigt.  Vi körde ett härligt konditionspass med mycket galopp. Hon var jätte fin och bjöd framåt utan att bli stark och het en enda gång. Mellan galopperna red vi lite skänkelvikningar över vägarna för att checka av lösgjordheten i sidorna. Jag var nöjd med henne, och hon var nöjd med mej, hon fick ju galoppera!  

Ändå kan jag inte låta bli att bli lite depp över vädret, nu vet man att det är en period vi hästmänniskor har det som tuffast med leriga hagari, regniga dagar med blöta täcken, märka träninsgtillfällen och gråa mornar samtidigt som många hästar blir lite sura i pälsfällningsperioder. Inget att göra något åt vädret, men lite tråkigt håller nog många med om att det är. Dags att tänka tillbaka på de härliga sommarminnena!  Bilderna nedaför är från hösten 2012 och sommaren 2013.

//Maria

I morse sov jag en timme extra (urskönt!) och sedan åkte jag iväg för att ta ut hästarna och se över vinterhagen lite. Det var redan påbörjat, så jag fortsatte det jag hann inte jag åkte till jobbet. Kallt om fingrarna kan jag lova att det var! Halo har fått lite massage, pyssel och myst i stora hagen med sina kompisar.

Ikväll har jag varit och snosat på bebis, och det kom flera glädjetårar över min väns nykomling. Helt fantastisk var han! 

Innan Daniel åkte till jobbet hann vi äta, prata och bara vara lite. Bra dag!

//Maria

Ja, under morgonen ridpass bara satt det! Halo var sådär mjuk, sammarbetsvillig och fantastiskt lyhörd. Hon praktisk taget dansade fram för mej stundtals. Känslan är obeskrivlig, och såå himla viktig för att streta vidare.

Vi började passet med det vanliga, kände på skritten, lösgjorde lite och joggade fram. Efter hand kunde jag länga ut hennes hals i samma takt, och jobba med tempoväxlingar med hjälp av bara sitsen.

Vi jobbade lite öppnor, in på halva volter och öppnor tillbaka efter nästa långsida. Lite tempoväxlingar mellan, och en extra volt där det hakade fast sej lite. O vollla, där var det!

När hon jobbade sådär fint satte jag mej ned i traven och fortsatte arbetet. Det kändes riktigt bra!

Jag har det lite slitit där just för tillfället. Jag har ändå ridit så många olika hästar, tävlat och tränat så mycket, så jag har varit ganska självsäker i min sits. Jag har känt mej trygg i att jag kan sitta där, göra ett bra jobb med min kropp och vara följsam. Ända tills jag gjorde ett stort misstag!  När jag red in Halo hade jag flera hästar som jag red, och därmed underhöll jag min egen ridning samtidigt som jag jobbade med henne. Men vintern innan Halo blev 3 år hade jag mycket på jobbet och bestämde mej för att lägga all tid på bara Halo. Skönt att kunna fokusera på bara sin egen häst ni vet... Och det var det, men det fick konsekvenser för min egen del.

Jag har ridit och utbildat Halo helt själv, och under den här perioden har jag ju ridit i mycket lätt sits och framför allt ridit lätt mycket. Jag har helt enkelt tappat bort min sits i traven! Och som jag letat för att hitta den, för jag kunde inte ens drömma om att den skulle gömma sej. Inte på det sättet...

Problemet är att när jag rider andra hästar känns det bra, då kan jag till och med vara nöjd med mej själv. Men inte på Halo. Nu har hon ju ett stort och kraftigt steg, men det är ju i det där steget jag ska sitta de kommande 20 åren. Visseligen gott om tid att träna, men jag behöver det NU!  Frustrerande, jobbigt och en törn för självförtroendet.

Men så är det vissa dagar den skymtar tillbaka, även när jag sitter på Halo. Jag vet ju att det är de gånger vi hamnar i rätt balans, hon är avslappnad och jag driver nog som det blir sådär rätt igen. Men gångerna däremellan känns ibland rent ut sagt skit!

Jaja, det kommer med tiden.  Nöjd med passet är jag ändå, och med min fantastiska lilla häst <3

//Maria

Ja mina vänner. Idag blir det inget peppigt, glatt inlägg med stora smile och härliga uttryck. Humöret är sådär, och har varit upp och ned hela dagen. Utan en egentlig anleding. Så inte ens en fräck, super förstålig anleding bjuder jag på.

Vi kan börja med att reda ut en sak. Många i min närhet tror säkert jag är en morgonpigg människa som studsar upp ur sängen (ni som inte läst bloggen alltför noga eller för all del, facebook. Ni har ju redan avslöjat mej). Njaae, sanningen är inte riktigt den, även om jag önskar. Av och till är jag visserligen ganska morgonpigg, men då är jag totalt slut på kvällen istället. Men oftast är jag riktigt seg på morgonen. Snozar 10 gånger, har minst 7 larm ställda och har inga problem att sova till de ljuva signalerna när det börjar ringa 06.00

Hemligheten bakom att jag oftast ändå kommer upp är sambolivet. Han jobbar oftast natt, och kommer hem i precis lagom tid för att väcka mej. Och efter ett antal försök lyckas det! När han inte kommer hem från jobbet så väcker han mej ändå, han hör nämligen till de där lyckligt lottade människorna här i världen som vaknar av första antydan till ringsignal och är klarvaken innan den är tyst. Alltså kan jag reta gallfebern på honom med mina 7 larm och 10 snozningar.  Menmen, smällar man får ta här i livet (ler lite, även om jag faktiskt försöker att inte väcka honom när jag ska upp tidigt.)

När jag kommit upp så vaknar jag i alla fall ganska fort till när jag väl kommit igång och tur är det! Det ska tilläggas att har jag något viktigt planerat eller tävling på schemat, då är jag vaken innan klockan ringer!

Påståendet utrett, så nu kan vi klampa vidare i den här måndan...

I morse var jag sådär hopplöst seg, men fick väckningshjälp av sambon. Upp och iväg till stallet, och ut på en härlig ridtur i solen. Det var verkligen härligt! Halo jobbade på jätte fint, öronen framåt och uppmärksam på allt jag bad om. Lite extra morgonpigg såklart och därmed som vanligt väldigt uppmärksam, men absolut inte spänd. Skönt! Halvvägs in på en skogsväg möttes vi av en brak och fram kom en stor älgtjur springande från ingestans. Halo blev så paff så hon hann inte ens reagera och därmed inte heller utnyttja stunden till lite "bus". Hon blev stående, kikade efter den stora bruna saken med långa ben och frågade nästan "-Jaha, och vad gör jag nu då morsan?". Varpå vi lugnt kunde skritta vidare i morgonsolen. Mestadels av turen gick i ett lugnt travtempo med lite backträningar och skänkelvikningar. Glada och nöjda, en bra del av den här dagen!

9.30 var jag på jobbet som alla andra dagar, och efter morgonstök och öppning började kunderna rinna in. Vid 11-tiden kom en kvinna in och jag hjälpte henne med hundfoder. Kvinnan var envis och skulle pront ha extra av en kampanj, och jag gav till slut med mej för att ge ett trevligt kundbemötande (och för att jag faktiskt inte riktigt kände mej upplagd för diskussionen och förklaringarna som följer om varför kampanjen enbart ges max 1 gång/hshåll). Kunden blev nöjd och köpte hundmaten, samt betalade för EN spånbal. Något gjorde att jag ändå höll ett extra öga på den här kvinnan och jag kunde snabbt konsatera att det var helt riktigt. Hon lastade gladeligen in en extra spånbal (obetalad) och började gå mot förarsidan. Jag går ut, förbereder mej för en mindre trevlig diskussion och påpekar att hon köpt EN spånbal. Kvinnan blir sur, halvt kastar ut den obetalade balen och åker iväg. Slut på diskussionen, ingen skada skedd. MEN... jag blir irriterad över oärliga människor, även om det rör sej om en packad bal med en smulad trädstamm i.

Dagen vardare vidare i ganska högt tempo, och när kvällen kom åkte jag ned till ridskolan där min tränare hade lektioner. Jag hade plockat ihop en liten hink med höstgodis och önskade henne lycka till på Championatet under veckan. Ska bli kul att följa! Det hade varit väldigt kul att själv åka ned med Halo, och få rida där också. Men besultet är väl uttänkt och planerna har sina grunder. Mer om det senare.

Jag kommer hem och möts av nylagad mat, höjdpunkten den dagen. Det var såå uppskattat! 

Humöret fick ett uppsving igen. Efter maten hamnade jag framför datorn och började, eller fortsatte, sökningen på dressyrstövlar och kavajer. Vilka märken, vilka modeller, vart finns dom och vart kan man prova. Det finns ju TUSEN olika modeller, märken och priser. SUCK!  Kul att få hem nytt, men jag hör till dom som tycker det är skittråkigt att prova, jämföra och köpa.

Helst en sort, ett val och klick... hemma!

I det stora hela har dagen faktiskt varit ganska bra, det upptäcker jag ju nu när jag skriver. Men humöret är ändå lite svajande och hade antagligen varit det även om den här kunden inte kommit in. Vissa dagar är ju bara sånna, de ger liksom inte utrymme till att vara perfekta. Dessutom kan man ju inte vara glad jämt, då kanske skrattmusklerna blir utslitna eller man får ont i kinderna. Jag stänger ned datorn, slö tittar lite Tv och somnar ganska snart. I morgon blir det en bra dag!  

//Maria

Det har varit en underbart lugn söndag med bara massor utav småpyssel. Lite sovmorgon, en lång söndagsfruskost och lite städning.

Efter det kunde jag bege mej mot stallet med gott samvete. Det blev en förhållandevis lugn (det blåste så lite småbus bjöd damen på) och avslapnnad tur. Vi tog en lång tur i skogen, travade bort lite överskottsenergi på de mjuka vägarana och gjorde några galoppfattningar påvägen hem. Allt under kontrollerade former ;)  Jag brukat tömmköra eller arbeta ett lösgörande pass dagen efter hon vilat i vanliga fall, just för att hon samlar på sej så mycket energi. Idag var det ju dessutom ganska blåsigt.

Men ridhuset var upptaget, westernkurs hela dagen. Så vi traskade ut istället. Härlig tur i solen var precis vad det var!

Sen följde det vanliga med fix av stall, borstning av tösen och smörjning av grejerna. Något jag faktiskt är väldigt noga med! Jag är rädd om dom och vill kunna använda dom länge, då ska det skötas också.

När jag kom hem skyndade jag och Daniel att göra i ordning lite middag, äta och sen satte jag igång med bullbakning. Varför vet jag inte, en impuls som sällan händer. Men när det händer så blir det ordentligt, så nu är skafferiet fyllt av nybakade kanelbullar och hela lägenheten doftar nybakat. Jag hinner nog äta en till innan ja somnar...

Dessutom har jag redigerat lite bilder, både från igår och från idag. Jag passade på att ta någar bilder på Halo och Linda´s fina Rio  när de busade i hagen. Jag delar med mej av några!

//Maria