Direktlänk till inlägg 21 januari 2016
Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ändå det är okey, för det har legat runt -20 strecket så gott som varje morgon i flera veckor.
Allt fryser till is, iklusive jag.
Allt är kallt, allt går segt och precis allt längtar efter lite värme.
Hästarna är såklart pigga, kyla och massor med snö är ju helt toppen! Halo har varit så glad så det har varit med skräckblandade känslor vi fattat galopp, ibland exploderar vinterkänslorna så att säga.
Kenzie, vår lilla hund, hon älskar snön men fryser efter bara ett litet tag ute. Inte ens katterna har varit ute de senaste 3 veckorna.
Men oavsett så är det snart Februari, och det börjar närma sej våren. Vilket är så underbart! Men tiden rinner iväg och just nu känns det som att träningen och planeringen inte alls hållit måttet som jag tänkt.
Halo har som sagt varit superpigg och vi har haft en tung period. Den tog nog fart under den perioden när hagarna var frusna, det var ingen snö och det var svårt för henne att röra sej mellan ridpassen och promenaderna. I ridhuset har hon varit fin, men väldigt taggad eftersom det bara var där hon verkligen kunde göra sej av med energin. Hon har bockat en hel del under en period, och i det här har det varit svårt att arbeta fram bra träning. Som tur var kom ju snön, samtidigt om träningarna för Agneta har gett stora resultat.
Så nu är vi på rätt spår, och Halo har börjat landa lite i träningen igen.
Igår arbetade hon i linan i djursnön medan jag stod i mitten och snörvlade, förkyld och som sagt, frusen. Idag har hon busat i snön tillsammans med sin hagkompis. Efter det har hon dansat i linorna och var fantastiskt fin och balanserad, och det bästa av allt när det gäller Halo, hon var lydig!
I morgon hoppas jag på att vara lite piggare så vi kan ta ett ridpass igen efter jobbet.
Nedan kommer några bilder från dagens vinterbus med min röda prinsessa.
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)