Lördag morgon, klockan ringer inte och man kan bara ligga och dra sej precis så länge man vill. Väl uppe njuter man av en sen lussefrukost (givetvis med lussekatter) framför vinterstudion och katterna ligger sådär avslappnat som bara katter kan, bredvid i soffan. Vad mer kan man önska? Lördas mornar är underbara!

När jag väl kom igång i förmiddags så åkte jag och sambon iväg på 5 års kalaset för min brorsdotter. Efter lite lunch, tårta och massa skratt åkte jag vidare mot stallet för att göra i ordning Halo för ett pass med Agnetas ögon på oss.

Och som alltid gav träningen något. Idag kunde jag verkligen känna när jag fick ihop allt och med tanke på gårdagen så var jag överlycklig. Halo var väldigt mjuk och fin men även idag ganska taggad. Dock väntade hon på mej bättre idag och jag kunde få mer ridning genom hela passet utan att hon överarbetade det hela. Det kom några stunder där hon försökte poppa över lite, men det var snabbt överstökat och jag kunde istället få med mej henne i arbetet. Härlig känsla när det väl stämmer! Vissa stunder kan all den här energin hon har kännas lite otämjbar, men direkt hon väntar känner jag istället hur otroligt fin hon blir. Och det är ju det här som är så kul, och så himla himla häftigt. Den dagen vi jobbar med energin helt tillsammans så kommer det bli skitbra! Och kanske aningen spännande ibland ;)

Jag är särskilt nöjd med galoppen idag, jag fick henne med mej framåt och hon hade fin balans. Vi kände även på någon förvänd galopp, där blev hon lite stark men höll ihop fint. Hon har en så otroligt fin balans så ibland blir det nästan svårare för den sakens skull, hon gör liksom saker av sej själv så man kan nästan fundera varför jag ska sitta där uppe. Just nu känns de bara toppen med all träning, vägen är lång framför oss men oj så kul vi ska ha på den vägen!

När Halo var avskrittad, ompysslad och kunde njuta av lite hö i boxen med ett täcke så åkte jag på möte med klubbben om morgondagens luciashow. Efter det fick Halo nytt täcke och vatten och de andra hästarna fick komma in, sen åkte jag hem för att plocka upp Daniel. Kvällens spenderades på bion. The Hobbit (3) var yberbra! Hade jag fått lägga till lite fler hästar så hade det varit toppoäng ;)  Himla synd triologin är slut nu, filmerna är fantastiska!

I det stora hela har min Lucia varit underbar och fullspeckad, i morgon är det ett aningen lugnare tempo - halva dagen.

//Maria

Strax innan åtta ikväll så kom jag upp till ridhuset efter en stressad dag på jobbet med massor av kunder.

Malin kom strax efter med Fiven och vi kämpade med våra laddade hästar på varsin front.

Halo kändes fin mellanåt men hade mycket i huvudet och laddade över vid minsta lilla. Suuuperkul tyckte hon, jag kände mej mest som en hopplös ryttare. Jag kan erkänna att efter hundraelfte övergången så var lusten stor att bara sitta av och gå hem.

Men i bakhuvudet fanns ändå det där envisa. Jag vet att jag var trött efter jobbet, jag vet att jag har en övernenergisk häst som älskar att jobba och jag vet att kvällens pass måste omarbetas. Med andra ord, en skrittpaus och tänka ut en ny plan, ta några djupa andetag och så på´t igen! Halo gav några bocksprång i någon fattning och visade upp någon form av passage som visserligen säkerligen såg rätt häftig ut, men inte var precis det vi är ute efter... men efter några skänkelvikningar blev hon mycket finare och jag kunde glädjande nog känna att just skänkelvikningarna satt som ett smäck mitt i all energi!

Jag nöjde mej efter hand och klappade om min galna lilla häst som jag älskar så mycket. Ridning är sannerligen ingen dans på rosor!

//Maria

Lika glad och pigg som igår kom jag till stallet i morse. Gjorde det som skulle göras och gjorde klart Halo för ridturen. När jag borstade henne upptäckte jag några ruvar på ena sidan av munnen ned mot hakan. Jag började undersöka mer och upptäcker att på andra sidan är hon svullen precis nedanför mingipan där bettet sitter. svullnaden sträcker sej ned en bit över underläppen och mynnar ut i ett sår som påminner om ett våtexem under hakan. Själva svullanden är full i stygga munsprickor som både ser onda och irriterande ut. Som tur är reagerar inte Halo på dom, mer än att det verkar nästan klia lite...

Jag känner bara en tung klump i magen. Stackars Halo!!

Igår kväll var hon fin och inte ett dugg konstig, och eftersom jag torkade ur hennes ögon och näsaborrar som jag alltid gör, så vet jag med all säkerhet att det inte var tillstymmelse till sår och svullnad igår kväll.

Något har gjort att "munsåret" blommat upp under natten och spruckit.

Hon var ju lika nöjd, matte började ju greja, tvätta och kleta en dryg timme, bara bonus tyckte hon!  Jag var inte lika glad eftersom jag ser framför mej ett svårläkt munsår som irriterar henne och förstör för ridningen.   vart det kommer ifrån har jag ingen aning, hagen är kliniskt ren från konstiga ätbara saker och några sår fanns inte igår. En liten spricka eller ett stick som gett upphov till det hela trodde veterinären, jag kan bara hålla med.

Så nu smörjer vi och pysslar.

I morgon ska jag prova att sätta på Halo ett ponnyhackamore för att kanske kunna rida henne lite ändå tills det läkt lite och svullanden gått ned. Bara det läkt så det inte är sprickor så fungerar antagligen vanliga tränset utan remontnosgrimman eftersom det är nedanför där bettet sitter. Det märks om Halo anser att hackamore är superhiss, superdiss eller bara superkul när piloten inte har någon ratt och nödbroms kvar ;)

Jag kan inte låta bli att fundera över om det var därför hon var sådär som hon var igår när vi skulle rida iväg. Visserligen var hon glad och full i bus när hon hittade på sina dumheter, men det kanske utlöstes av en liten irritation som hon kände där i mungipan... stackars liten i så fall!

Hur som helst, himla tråkigt men det upptäcktes ju snabbt och bara jag får bukt med det snabbt för Halos skull så är allt som det ska   

//Maria

Uppe tidigt för att komma till stallet i god tid för att hinna fodra, släppa ut, pyssla och rida. Halo fick frukost och njöt av att bli ompysslad under tiden. Jag sadlade och vi gick ut. Hon var på hugget och trampade lite när jag satt upp och krånglade för att hitta ena stigbygeln under fleecetäcket. Hon står stilla, men till slut står hon nästan och vibrerar på stället när hon vill iväg, knasfia!

Och knasfia var det, för efter 25-30 meter började hon slingra sej lite med bogen och när jag mötte upp med en skänkel och ett ledande tygeltag krullade hon ihop sej, spetsade öronen och visade att hon minsann inte glömt hur man gör busiga ponnystuds!   Efter sådär 5 minuter i lätt Rodeo på samma fläck så var det bara att inse, dagens uteritt blir ett pass i ridhuset för att göra av med lite energi.

Väl där var hon jätte fin, lika härlig som igår men det krävdes många många fler övergångar och halvhalter innan hon lyssnade lika lyhört. Räddningen blev serpentiner med volter och övergångar samt tempoväxlingar.

Efter det kunde vi jobba tillsammans igen och hon var mer än måttligt nöjd när han halvsom taktade även på hemvägen.

Hon kändes fin, ändå är jag lite förvånad över hennes busryck, det var längesen hon bjöd på en sådan uppvisning och det har varit ytterst få gånger som det ledande tygeltaget och en liten påminelse med skänkeln räckt för att fortsätta fram när hon tänker på maten därhemma senaste året. Jaja.. Hon var mjuk och fin när red vårat pass och antagligen var det bara en överladdad och morgon pigg Halo som påminde om att hon faktiskt bara är 4 år än.. ;) 

//Maria

Första passet efter igångsättning med tömmkörning och skritturer som jag krävde lite mer av Halo. Vi var i ridhuset och hon hade redan från början mycket tryck i sej.

Men det där trycket landade rätt direkt och efter lite skrittarbete och travarbete i låg form var hon bara såååå fin, utan överdrift!! Just att hon kom så fint genom ryggen gjorde att allt kändes himla bra, både övergångar och stegförändringar. Jag kunde bara sitta och njuta i mellanåt. Det kändes verkligen som att vi började precis där vi slutade för 4 veckor sedan och det gjorde mej så glad!

Att sitta upp och känna att hästen är lite stel, ovillig eller rent av kanske har backat av lite är kanske inte helt ovanligt, men det är ju bra mycket roligare när man kan sitta upp och bara njuta första passet.

Fantastiska lilla häst! I morgon ska vi ta en tur ut och njuta av en kall morgon.

//Maria

Känslan över att vakna en ledig tisdag bredvid min sambo som sover tungt efter nattens arbete är alltid härlig, men när det dessutom lyser en stor sol utanför fönstret och är nollgradigt så nästan studsar jag i skorna (när jag väl tagit mej upp ur den varma sängen)!

Lite senare än jag tänkt mej, speciellt efter att ha krånglat för att komma in i bilen då föregående kvälls regn i sammarbete med nattens omslag till klart och minusgrader fint frös igen varenda dörr på bilen. Jag hade ju såklart inte startat någon dieselvärmare heller eftersom det varit varmt hela hösten i princip...

Lite bitter över de frusna dörrarna kom jag till slut in i bilen och kunde mata på med massa värme, och en stund senare när jag svängde upp mot Emelie med rykande lussekatter i en påse bredvid mej kändes det bra igen. Morgonen var återställd!

Jag kikade medan Emelie red sin Stjärna och provade min sadel, som tyvärr ville glida fram på henne. Efter det fikade vi och slog hål på ytterliggare en timme.

Emelie och jag jobbar ihop, men just nu är hon mamma ledig och när vi träffas finns mycket att prata igen, och skratta åt. Det är härligt med sånna vänner

Rio stod och väntade på mej när jag kom till stallet, vi sadlade och tog oss upp till ridhuset för ett dressyrpass. Rio är ett stort, svart och fruktansvärt snällt halvblod. Men med sina dryga 170 cm i mankhöjd så blir det mycket att jobba igenom i början när man inte riktigt går fram av sej själv, snacka om att jag fick bruka benmusklerna.

Men så kvicknade han till efter ett tag och jag upplevde honom som riktigt trevlig. Efter lite skänkelvikningar och övergångar så blev han kvickare och verkade trivas med jobbet. Om inte annat var han väldigt nöjd med sej själv när vi var klara!

Rio påminner lite om min gamla D-ponny Klampus som jag hade i 10 år innan han gick bort. En underbar och snäll valck som krävde att ryttaren både red och drev för att han skulle ta tag i uppgiften, när man väl gjorde det kunde han dansa sen! Lite så kändes Rio också. Ryttaren får göra det stora jobbet, sen bjuder han upp när man fått igenom drivet. Det ger bra ridning, speciellt för mej som till  vardags sitter på en laddad sessa som gärna gör nästan lite för mycket när man driver och ber om arbete.  

Halo fick en  promenad som vanligt och var väl måttligt nöjd, i morgon ska hon äntligen få gå i tömmarna. Jag tror hon längtar!

Eftermiddagen spenderades med Daniel. Vi fikade hos mormor och handlade, snart är det advent så vi plockade med oss några julstjärnor hem. Med lite tur överlever dom ända till jul ;)

//Maria

Tack och lov för snälla vänner när ens häst vilar, Linda var snäll och lånade ut Rio för en liten ridtur i skogen idag.

Faktiskt väldigt skönt med en sån där lugn ridtur där man bara myser.. eller ja, eftersom jag är manisk och obotlig dressyrnörd så jobbade vi både öppna och sluta efter vägen, samt ökning och minskning av steglängden. Haha, ingen vila här inte!

Vi hade turen att få sällskap av tjejerna i stallet, så trots lätt duggregn och två plusgrader så blev det en lyckad ridtur. Och jag om möjligt blev ännu mer träningssugen.

Hem o mysa ned mej med lite varmt te, någon hästtidning att nördläsa heta ridtips och försöka få upp värmen!
 Det är en bra plan för kommande timme!

//Maria

"Det är många som ätit bort chanserna till ett OS guld"

Ja, ikväll har jag tillsammans med en blandad grupp personer fått höra när Stefan Holm berättat om sin karriär, om vägen dit, orden om att det inte går och hur viktigt det är att låta alla ungdomar vara med. Han har berättat om OS i Aten 2004 och delade under tiden ut många skratt och härliga kommnetarer.

Med ett litet leende berättade han om misstaget många begår när de kommer till OS byn, att  äta nya maträtter och frossa i gratis måltider. Förvisso, Gratis är Gott, men kanske inte lika gott som en medalj. Så ja, om jag någonsin kommer nära en medalj av något slag så ska jag inte äta bort den.. bra råd till en matfantast som mej   

Föreläsningen var bra, inspererande och intressant. Givetvis är det häftigt att få lyssna när en så duktig idrottare berättar om sina framgångar, men ännu intressantare är det att lyssna på hans åsikter och synpunkter om idrotten i övrigt. Något han tog upp flera gånger under kvällen var vikten av att få barnen att vilja delta i aktiviteter, hålla ihop lagen och låta dom ha roligt. Han gav oräkneliga exempel där han påvisade att den som är duktigast som ungdom inte nödvändigtvis är den som står med medaljen i vuxen ålder, snarare tvärt om. De unga Talangerna satsar fullt ut i unga år, utvecklingen avtar gärna när de blir lite äldre. Medan de som är de medelmåttiga som barn, ofta blir de fulländade talangerna som vuxna. Ska jag direkt koppla det till ridningen så så Kittel under årets Championat "Det är oftast de medelmåttiga hästarna i årgångsfinalerna som blir Grand Prix hästar senare i livet".

Allt går att associera till ridsport...   

Jag facinerades över hur han i en dryg timma kunde rabbla upp siffror, årtal och resultat mitt i meningar utan att det ens blev tråkigt. Och jag tror att det nästan obefintliga skägget och det avrakade håret hade en viss betydelse för hans framgång, haha!

Bilden är från Goggle.

Nu är det dags för lite studerande av hoppryttare medan ja väntar på John Blund. Stilstudier är alltid lika underhållande och nyttiga!

http://grandprix.volkswagen.se/

//Maria