Det har gått fem år av Halos liv, halva delen av de fem åren har hon varit hos mej, nästan exakt. Idag är det två år sedan vi var iväg på 3 års testet ute på Lillerud. Där var hon nästan minst, men visade alla att hon ändå var hästen med stort H. För mej, hästen med stort Hjärta.

Någon gång där, när hon var 2,5-3 år, började vår resa som vi nu hunnit en liten bit på. En del av den resan har berott till stor del på Agneta. 

Vi har fått uppleva saker som jag aldrig vågat drömma om. Den glädjen som hon gett mej har inte åstakommits av placeringar, vinster eller några lovord. Den har kommit av Halo, av hennes personlighet och hennes fantastiska sätt att vara. Oavsett vad jag ber om så bemöter hon mej med öronen spetsade, massor med energisk vilja och en glädje till att jobba som jag aldrig tidigare upplevt. Varje morgon möter hon mej med öronen framåt och ett glatt gnägg och varje gång jag går ut i hagen kommer hon för att möta mej, oavsett om det spöregnar eller det är 30 grader varmt.

Idag blir hon fem år, men jag tror det är den klokaste femåring som finns. Visseligen kan hon busa och hitta på saker när man rider ibland. Men lika pigg som hon är i ridningen, lika lugn är hon i hanteringen. Hon står alltid lugnt och väntar, och vill brorsdöttrarna borsta sänker hon huvudet så de ska nå.

Busar barn, hundar eller katter runt henne iaktar hon det hela lugnt, och när hovslagaren skor står hon och sover. Och vilken häst står snällt och gnäggar i väntan på hjälp när hon busat så täcket vridit sej runt benen egentligen?

Det där gör att allt vi gör tillsammans blir ännu mer viktigt för mej, varenda minut jag har med den här hästen betyder ofattbart mycket. Och sedan den dagen Åsa och Monica lät mej köpa henne så har jag förstått att hon aldrig någonsin kommer lämna mej. Halo är en på miljonen, och för mej är hon helt perfekt. Just nu önskar jag hon kunde läsa, men jag hoppas att hon ändå förstår det här.  Hon är den där bästa vännen som vi hästmänniskor får någongång i livet med den där hästen, den som hör ihop med just dej. Halo är min bästa vän, alla dagar oavsett vad som är nu, väntar längre fram eller händer i morgon.

Så grattis på födelsedagen min älskade, tokiga, röda lilla häst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...