Det har gått en vecka som varit fullspäckad, vilket har gjort att jag varit väldigt trött. Så när jag tänkt sätta mej för att skriva några rader har jag istället somnat.

Vad har hänt då? Egentligen inte så mycket. Halo har varit igång som vanligt och går riktigt fint. I onsdags red jag ett nytt pass för Agneta.

Vi jobbade vidare med tempo och takten samtidigt som jag fick slita lite med sitsen i traven (ibland vill man bara gråta, jag veeet ju att de går). Och till sist kom det sej rätt också! Vi red igenom ngra serpentinbågar där Halo blev lite ojämn i bjudningen, men efter att ha tragglat med det ett tag så flöt det bättre. Även galoppen blev bra, och vi arbetade mestadels med lösgjordheten och tempot. Jag vill så gärna ha kontroll och ha allt perfekt, så ibland överarbetar man nästan det hela lite. Allt hänger på mej!  I det stora hela är jag nöjd med passet, och det jag var mindre nöjd med berodde helt på mej.

Det är häftigt att sitta på en häst som Halo, känslig, het, glad och arbetsvillig. Samtidigt är det väldigt svårt, minsta lilla fel från piloten gör att vi kör i diket. Jaja, bara att styra upp igen och gasa vidare.. försiktigt! 

Det finns många ordspråk, talesätt och meningar, vi använder dom inte mindre i ridsporten. Ett är att "Man lär sej av sina misstag". För visst gör man det, oftast. Men så finns det dom som säger tvärt om i ryttarvärlden, "Varför göra fel, när man kan göra rätt från början". Och något ligger det ju faktiskt  i det, för hur länge tar det inte för oss ryttare att lära om, eller en häst att glömma och också den lära om. Jag håller mej till det och försöker tänka före, göra rätt direkt och bespara oss lite extra arbete. Där är Agneta guld värd!

Resten av veckan har tuffat på med en lektion för en av mina ponnyelever, en lektion där ekipaget verkligen gjorde bra ifrån sej! Ett tävlingsmöte med klubben där vi var väldigt få som kom tråkigt nog, men vi fick bestämt vilka tävlingar vi ska ansöka om nästa år ändå.

Och så har det ju gått i ett på jobbet med en stor flytt och byte av lokaler. Det är därför jag varit lite extra sliten på kvällarna. Det blir toppen i nya lokalerna, men oj vad mycket saker det är när man väl börjar flytta på dom! Vi hann inte klart, men kom väldigt långt på fem dagar. Och det kommer bli väldigt kul att få jobba vidare i nya lokaler, 1300kvm är den nya affären! Det blir en himla stor djuraffär!

I Fredags var vi hos goda vänner och blev bjudna på middag, väldigt gott och trevligt. Jag och Sophia hann prata ikapp lite om hästeriet som vi missat att diskutera sista veckorna. Lördag morgon vaknade jag lite raslig, men kom upp och åkte iväg till travstallet för helgens första pass med Malin. Efter det åkte jag och Daniel till grums och hälsade på fina fina Musse, ponnyn jag sålde för några år sedan. Kajsa som är hans nya ryttare red en lektion för mej och vi pratade lite. Det är underbart att få åka och hälsa på honom så mycket man vill, kunna vara med och hjälpa till så gott det går (det är ändå 6-7 mil enkel väg) och få krama på honom. Han har det så bra <3

Jag och Daniel åkte in till Karlstad för att handla och givetvis hann vi inom hööks en snabbis också. Det blev inga storköp utan jag klarade mej undan med ett pannband till mej själv. Att gå ut utan att köpa något är omöjligt!

Hem och ta in hästarna med Malin och sen iväg till Halo. Det var den lördagen det! Vi somnade halv nio, då hade jag nog redan feber. Såå typiskt!

Söndag morogn vaknar jag helt förkyld, ingen röst och frusen. Hepphepp, bara att dra på sej stallkläderna och hoppas att bacillerna räds stallukt.

Tveksamt om dom gjorde det, men med någon extra andhämtning mellan varven så blev stallet klart. Jag åkte upp till Halo direkt och tog en ridtur, kände att när jag väl kom hem och satte mej skulle jag antagligen bli sämre och ridturen skulle kännas jobbigare. det blåste halv storm ute så jag bad Halo lite extra att ta det lugnt när jag var lite halvsnurr. Vi travade några kilometer för att få bort energi och för att hon skulle ha något att tänka på i blåsten. Nog var hon pigg, men absolut super snäll. Det enda hon la energi på var ett löv som kom rullandes när vi skrittade, hon hoppade jämnfota över det! Presseningen som kom över ena gärdet brydde hon sej inte om det minsta. Konstig skrutt!

Hem igen, kurerade mej med lite varm choklad och sov några timmar. Sedan skulle busfröna borta vid Broman in. De flesta lugna, men någon lite uppspelt av blåsten. Jag och Malin la även sadel och hängde över ett 4-årigt sto som ska ridas in. Hon var till en början lite skeptisk, men efter lite övertalning stod hon stilla och vi kunde båda hänga på henne och följa med på ryggen medan den andra ledde henne runt. En väldigt trevlig häst!

Jag kan erkänna att efter att jag drog av mej ridbyxorna för sista gången och la mej under filten i soffan så kom jag inte upp något mer. Jag halvt sov, halvt var vaken. Vid åtta började en hemsk värk i kinden göra sej hörd, och jag kunde konstatera att det bara var att vila.

Idag är det måndag, och nu ligger jag under den här i mitt soffhörn med en tekopp. Lite ovanligt tyst eftersom rösten inte bär och väl påklädd med extra tröjor. Värken är som tur är bättre, den har liksom spridit sej mer jämt över hela käken på båda sidor. Är väl bihålorna som bråkar lite. Mot min vilja ska jag ligga här och vila, gissa om jag kommer bli rastlös!! Det är 4 år sedan (nästan) som jag låg i en riktigt förkylning senast. Jag brukar för det mesta klara köra över dom. Men den här gången får jag nog igen. Tacka vet jag repriser från världscupen, de ska få sysselsätta mej idag! Förhoppningsvis är jag lite piggare i morgon så jag i alla fall orkar jobba, det finns ingen värre än att behöva stanna hemma från jobbet. Som tur är händer det ytterst sällan!   Ikväll har jag även en lektion för Agneta som jag verkligen inte vill missa för allt i världen, på söndag ska jag och Halo iväg och starta! Men Agneta har lovat att rida henne ikväll ifall inte jag orkar, det känns skönt. Då får i alla fall Halo ett riktigt pass, både kul och nyttigt. Dessutom är det nyttigt för mej att se henne under någon annan, det är ju bara jag som ridit henne. Fram tills dess vet ni vart jag befinner mej, mest sur för att jag måste vara stilla!

//Maria

Jag vaknar 2 minuter innan klockan ringer, kikar på telefonen och suckar när jag konstarerar att jag inte hinner somna om innan det är dags att sträcka på sej. Byter några yrvakna ord med Daniel som vaknat ännu tidigare och ligger och kikar på Tv.n Gissar att jag mest svamlade.

Nog om det, jag kom upp och mötte upp Malin i stallet, gosade lite på några av hästarna som stod närmast och började plocka ut dom. En av hingstarna kallar jag nu "bitarn" eftersom han hela tiden letar efter något att nypa i, typiskt hingstar. Trots det är han väldigt tilltalande och en riktigt charmör som jag fäst mej lite vid, även om han fortsatt får kallas vid sitt nya smeknamn. Vi satte upp raketfart och mockade alla boxar, fodrade och fixade med hö och utsläppet på två timmar, någon slags rekordtid på ett noggrant utfört arbete.

Jag åkte hem och tog en dusch och åt frukost innan jag åkte till Halo. Gjorde samma procedur där med stallpysslet, men i aningen mindre skala, och gick sedan en promenad med henne. På något konstigt vis hann jag dessutom få upp nästan alla stolp till ena vinterhagen innan det var dags att kasta sej iväg till jobbet. Jag öppnade själv klockan tolv.

Jag kan vara effektiv och snabb, men när jag är på och runt hästarna blir effektiviteten på något vis helt annorlunda. Visst kan jag stressa lite när jag väger hö, men aldrig när jag kratsar en hov. Man blir väldigt duktig på att vara effektiv när man har  haft häst nog länge, effektiv och ytterst pedant. 

Anledningen att jag ville bli klar innan jobbet idag var att när jag slutade strax efter fyra åkte jag raka vägen tillbaka till unghästarna för att ta in dom. Efter det var jag  trött (och det visste jag att jag skulle vara efter en helg med lite för lite sömn) så en helkväll hemma med sambon, lite mat och en fördömd chipspåse var precis det jag behövde. Vi såg Pirates of the Caribbean-The curse of the Black Pearl, underbart roliga och härliga filmer!

I morgon ska vi flytta massor utav grejer på jobbet, vi får nya lokaler. Med andra ord, det kommer bli hektiskt! Onsdag är jag ledig, då står träning för Agneta på schemat igen :D

//Maria

Det har varit en fullspäckad lördag som började tidigt på morgonen i ett travstall som jag och Malin hjälper till i under de tre kommande helgerna. Där står 14 hästar, varav 12 är ettåringar som börjat förberedas för kommande uppgifter. Några av unghästarna är Goops.

Det är både roligt och lärorikt att få tillbringa tid i en annan stallmiljö än den man är van. Man ser hur otroligt mycket noggranhet och planering det ligger bakom dessa hästar. Och det bästa av allt, man får se hur härligt de har det under dagarna i hagar, de flesta med en kompis men hingstarna ensamna bredvid hagkamraterna. De badar i hö när de kommer in och njuter av rena, stora boxar i ett lugnt stall på kvällen.

Hästarna är otroliga. De är fortfarande ganska nya i miljön och de är alla unga. Ändå sköter de sej väluppfostrat när vi tar in och ut dom, även om någon vill busa lite. Och de flesta kliar tillbaka och myser riktigt när man i tur och ordning står och klappar dom.

Det ska bli kul att få vara där några helger, även om vi ägnar ett bra tag åt att mocka skit. Kaffepauserna hinns med de också ;)

Under eftermiddagen åkte jag upp till Halo och pysslade om henne, halv sju möttes jag och Malin upp i ridhuset för ett lugnt dressyrpass. Jag skrittade fram extra länge idag, runt 25 minuter. Halo var väldigt mjuk, och när jag började trava kände jag faktiskt stor skillnad på henne sen Ulrika var ute hos oss. Hon var lika mjuk som vanligt, men jag upplevde att jag fick med henne ännu lite till i framför allt traven. Hon var så runt och medgörlig! Efter ett tag blev hon dock lite het, samtidigt som hon typiskt nog började brunsta mitt uppe i allt. Så hon fick fullt upp med att försöka flörta lite med Fiven mellanåt vilket resulterade i lite "av" och "på" känsla i bjudningen. Blev bättre i slutet och efter några extra övergångar travade vi ned, då var hon riktigt fin!

Idag la vi fokus på ett bra grundtempo, bjudningen till bettet och i och med det en massa övergångar och växlingar mellan raka och böjda spår. Vi nöjde oss så eftersom vi fortfarande ska ta det lite lungt.

Igår var jag och Halo ute på en skrittur med lite jogginslag. Hon var väldigt fin då också, och lydig.

Nu ska jag och Malin vara lite lördagsbekväma och onyttiga. En pizza väntar, just nu ska det bli såå gott!

Daniel är iväg med arbetskamraterna på fest, så lite senare ikväll ska jag rulla in för att plocka upp honom och passa på att tanke. Sen blir det ZzzZZz eftersom klockan ringer samma tid i morgon.

Ha en härlig lördakväll där ute!

//Maria

Ikväll har Halo fått en genomgång av Ulrika, något hon uppskattade mycket!

Halo skötte sej utmärkt (förvånad, njaeee, jag tror aldrig hon inte skött sej) och njöt verkligen av uppmärksamheten. Ulrika jobbade igenom henne och fann någon liten låsning som jag hade lite på känn. Eller, magkänslan sa så... Halo är som smör att rida, för det mesta, men hon anstränger sej lite hårdare för att få gå lite rakare i höger än vänster varv. Och mycket riktigt, det fanns en liten låsning som påverkade henne lite.

För ävrigt fanns inget att ta i tu med, och gladast för det är ju jag, det betyder ju att jag har en mjuk och välmående häst!

Ulrika har gått igenom och underhållit mina hästar sedan jag red ponny. Hon har alltid gjort ett otroligt arbete och hästarna tycker mycket om henne, jag också! Hon är en lugn, glad och noggrann person som alltid lämnar ett bra jobb bakom sej. Känns så himla skönt att ha henne till hjälp när man behöver!

Halo kommer få en genomgång av henne var fjärde till sjätte månad, jag tycker det är skönt att veta att allt är som det ska och om något skulle vara stelt, få bort det direkt. Med andra ord, Ulrika ska få hålla alla kroppsdelar på plats på Halo många år framöver. Jag tror det är en viktig del i att ha hållbara och friska hästar, för att inte glömma nöjda och glada.

Det ska bli spännande att får rida henne och känna efter om det här lilla gjorde någon skillnad, men först väntar några dagar som ska tas lite lugnare. I morgon blir det en promenad i grimman! De har lovat 0 gradigt, snöblandat och blåst. Som gjort för en lugn stalldag!

Pssst! Passande nog rååkade det följa med ett nytt täcke hem från jobbet, välbehövt faktiskt. Täcket är ett 150g fodrat regntäcke med avtagbar hals, från Catago (Har tyvärr ingen bild). Jag gissar det kommer till användning redan i morgon.

//Maria

Måndag kväll och jag är ganska trött. Jobbat hela dagen och ridit ett pass för Agneta under kvällen.

Jag är så otroligt tacksam för den energi och tid hon lägger ned, inte minst när hon ägnar den där sista timmen som hon egentligen kan sitta i bilen påväg hem åt mej och Halo. Hon är helt underbar!

Ikväll blev träningen sådär bra så jag satt och fånflina hela vägen hem i mörkret. Ett litet lyckorus sköljde över mej. Inte för att jag ridit mitt bästa pass i livet, eller för att allt bara satt. Utan för att det kändes   hur rätt allt blev när det blev rätt. Och jag kunde sitta där och med så små smp hjälper ändra saker som fick Halo att av och till ta några danssteg. Skillnaden mellan för mycket, för lite och lagom är hårfin och det kändes verkligen idag.

Det var ett roligt pass, både för att det flöt på och för att Halo var så engagerad. Och för att jag hittade ännu lite mer känsla, kunde sitta med ännu lite till och plocka fram lite mer vila i hennes steg. NÖJD!

Vi jobbade lösgörande på volten, la in några skänkelvikningar mellanåt och trixade med övergångar och hårfina tempoväxlingar. Halo frustade nöjt när vi var klara, och hon växte nog en dc när jag berömde och klappade om henne extra hemma i stallet. Inte undra på att hon är självsäker    Och det är klart hon ska vara det. Jag rider ju för att det är kul tillsammans med min häst! Nu ska jag ta med mej känslan från dagens pass till drömmarna, i morgon blir det en liten skrittur efter grusvägrana. Förhoppningsvis slipper vi möta någon förskräckt älg, älgjaketn har ju börjat för fullt!

Bilden är Malins, lånat :)

Lördag morgon! Jag, Linda och Malin gav oss upp för ett dressyrpass innan westernkursen började klockan 9.00 Egentligen skulle vi träna för Agneta idag, men eftersom det spöregnat flera dagar och ridbanorna var lervälling fick vi ställa in. Ridhuset är upptaget med kursen hela dagen. 

Jag provade en hemlånad sadel, en Frank Baines OMNI 17", precis en sån jag har men min är större i sätet. Och vilken skillnad på ridning det blev! Halo bara dansade fram, och blev så lätt och fin för hjälperna,  speciellt i galoppen blev det stor skillnad. Lätt att få fram, och ännu lättare tillbaka! Jag satt bara där. Störst skillnad var det med knästöden som passade mej, jag hamnade inte i framvikt som jag tidigare gjort. Så nu är det fakta, jag MÅSTE byta sadel!

Dagens pass blev mycket tempoväxlingar, och en del lång och låg form växlat till den högre arbetsformen. Hon var jätte duktig! Det enda hon inte fick någon stjärna för var när hon la öronen åt Fiven flera gånger, hon har aldrig varit grinig mot någon! Men min gissning var att hon ville säg att Rio minnsann är hennes, för mot honom var hon lika go mot som vanligt. Knäppfröken!

De andra fick också till ett bra pass, så vi är tre nöjda ekipage idag! :)

Nu ska jag svida om till andra kläder för jag, Daniel och svärfar ska på kantarelljakt!

//Maria

I morse gick jag och strosade i stallet, städade lite, putsade lite, grejade lite. Under tiden funderade jag på sånna där saker som kan dyka upp i huvudet ibland. Sånt som faktiskt inte rör hästar och stall.

Nyheterna visar och berättar om det som händer i världen, senast på radion när jag åkte upp till stallet.

Vi lever så skyddat, tror vi, och använder nästan media som någon sorts vägg mellan oss och verkligheten som de berättar om. Kanske inte alla, men det känns ändå lite så. Man hör om virus som orsakar dödsfall i världen, nu hör vi om Ebola och de stora riskerna med smittspridningen. Sjukdomsförloppet, hopplösheten och dödligheten. 

Men på något sätt lyssnar man, reflekterar över hur hemskt det är och sedan går tankarna vidare efter ett tag. Vi låter media bygga avståndet mellan vi och dom samtidigt som det fungerar som den länken det faktisk är. Lite lever vi efter det händer inte mej och min omgivningen, det händer där långt borta.

Det är ju ofta så, vi är vana att det är så. 

Men plötsligt händer det saker runt oss också, hemska saker som man inte trodde kunde hända. Skjutningarna kring Malmö, som ett exempel. Det ska ju inte hända här i Sverige, kring oss. Och inte ska Ebola smitta oss heller, inte ska vi går runt och vara rädda för att våra nära blir svårt sjuka och isolerade.

För att inte tala om hur långt bort i våra tankar det är att Sverige skulle bli angripet av ett annat land. Att några främmande flygplan skulle dra in med fientliga planer.

Men allt det här kan hända, eller har till och med hänt. 

Kanske är det så att vi här uppe i trygga, kalla lilla Sverige blivit så trygga att vi tappat lite av det där som många andra människor alltid blir påminda om. Nu menar jag inte att det är fel, vi vill ju ha ett tryggt land. Vi SKA ha ett tryggt land. Men hur tryggt blir det egenligen om många tänker sådär?  Är vi förberedda OM någon blir svårt sjuk? Vi har ju alla möjligheter att förebygga, hjälpa och bota bara vi gör rätt. 

Och vad händer OM det skjuts i samma område som vi bor i? Hur reagerar vi? Då tar rädslan över direkt, det trygga försvinner med ens väldigt fort. Mediadistansen fungerar inte. 

Vi är ju trots allt bara människor. Jag tycker det är viktigt att reflektera över det, fundera och våga tänka i banorna kring OM. Även om det är obehagligt. Jag själv går inte runt och funderar på det här hela dagarna, men det påverkar en de gånger man hör om det. Och jag blir ändå lite orolig, vi är ganska små om vi blir sjuka. Och vi är väldigt små om vi går runt i rädslan att någon vill skada oss. Media upplyser oss som tur är på samma gång.

Tunga funderingar. Men ett sätt att gå förbi media-skilje-väggen. Vi lever ju alla i samma värld, och det är vår värld allt händer i. Likaså när det gäller miljön, som också många av oss kanske lyssnar och diskuterar om, men använder någon form av sidoperspektiv där vi mest sitter och ser på när saker händer. Vi är ju lika små där också, men den lilla människan är ju nog stor att förstöra väldigt mycket. "Tillsammans är vi starka", det ligger något i det.

Nog om funderingar, ett avsnitt av den förnuvarande Favvoserien och sen sova.

Natti!

//Maria

Klockan ringde 05.30 i morse, men då var jag redan vaken efter en natt med orolig sömn och svårt att överhuvudtaget somn, så jag var i full färd med att styra till kråkboet på huvudet när väckarklockan ringde.

Starx därpå ringde Malin och vid 06.00 plockade hon upp mej påväg till stallet.

Vi gjorde klart Fiven och lastade, sen rullade vi iväg mot Karstad.

Fiven skulle få utprovat ett ny sadel och jag var på jakt efter nya dressyrstövlar och ny kavaj.

Vi fick fram flera fina sadlar och efter mycket provande fick Malin med några hem för att fundera. Prestiges låg bäst, och blev en favorit! Vi lastade Fiven när vi var klara (Han var såå himla duktig med allt som hände runt omkring med traktorer, travhästar och morgon ståhejjet på en stor travbana). Jag strosade runt och kikade lite, självklart lyckades jag ju snubbla över en dressyrsadel som blev med hem för prov. En sånn jag redan har, men snäppet mindre i sätet. Min är för stor och jag trivs inte så bra i den, tyvärr. Sadeln i sej är så fin!

Jag provade ut en Kavaj och kunde till slut bestämma mej för en Pikeur Diana, fast jag velade mellan Radina och Romina i flera veckor. Så är det ju alltid! Marinblå blev den, väldigt nöjd!

Jag har ju haft minst lika stor besultsångest om vilka dressyrstövlar jag ska välja, och idag blev det enkelt. Igår gick min stövel hemma helt i sönder, och på Färjestad fanns bara Cavallo Grand Prix som alternativ. Jag gillade dom och har hört mycket bra om dom, så även ett par sånna med extra hög båge fick bli med hem. Tanken var ett par billigare träningsstövlar vid sidan av för att inte slita på tävlingsstövlarna, men de hade inga bra alternativ. Då blev det ett par Mountain Horse vinterridstövlar istället, snygga och lätta i modellen!  Nu slipper jag frysa. Mina bruna träningsstövlar står dock fortfarande kvar på listan.

Jag är väldigt nöjd med grejerna och hoppas jag förblir det när jag provridit i dom.

Glada brudar vände hemåt vid 11-tiden på förmiddagen. Bilen var fullproppad med sadlar och hästsaker. Perfekt :D

Under eftermiddagen blev det en ridtur, tyvärr kunde jag inte prova sadeln för det regnade ordentligt och ridhuset var bokat, så det får bli under helgen. Men jag är rädd att jag blir helt såld, det blev jag i butiken i alla fall. Förhoppningsvis ligger den riktigt bra på Halo också. Det får vi se när vi provar.

Halo var i alla fall väldigt mjuk och framme vid bettet, hon kändes fin sen igår. Vi var inte ute jätte länge i busvädret som mötte oss dock, det blåste upp ordenltligt. Men vi fick jogga ut träningspasset och efteråt fick Halo njuta av lite massage.
Lyx!

//Maria