Direktlänk till inlägg 19 september 2014
Idag har det varit en helt vanlig fredag, en riktigt bra vanlig fredag dessutom!
Dagen började på bästa sätt med en härlig ridtur under morgonen. Med öronen spetsade rakt fram bar Halo iväg med mej in i den totala dimman, det var knappt så vi såg 5 m framför oss! Luften var i alla fall klar och jag vaknade som vanligt snabbt till när vi väl kom ut. Turen blev inte speciellt lång, knappa 50 minuter. Men det var helt lagom efter gårdagens pass på banan. Dessutom kändes hon väldigt mjuk och fin, så vi var nöjda båda två när vi kom tillbaka.
Jag gjorde klart stallbestyren och Halo tuggade i sej några extra kilo hö innan det var dags för mej att åka iväg till jobbet.
På något vis hade jag tjänat in lite tid för när jag satte mej i bilen kunde jag konstatera att jag skulle hinna med både att göra mej iordning för jobb och hinna handla inför helgen. Perfekt!
9.25 rullade jag in på jobbet.
Jag hade en önskan under förmiddagen att arbetsdagen skulle blir ganska full med kunder så den skulle gå fort, gårdagen var nämligen dessto lugnare. Något jag bittert kunde ångra att jag önskat vid tolvtiden. Stora leveranser med hästfoder, hundtillbehör,gnagarfoder och en trasig pall med ett ton kattsand gjorde slut på den lugna stunden. Och som alltid kommer det mest kunder precis när det står fullt med varor som väntar på att bäras och ordnas.
Kunder har en tendens att komma i stimm, ibland undarar jag nästan som de pratar ihop sej och åker efter varandra till affären?! Dagen gick fort som ni förstår...
Mitt under dagen kom en vän upp och sa hej också, man blir alltid lika glad när någon kommer bara för ett hej. Man känner sej omtyckt då! :)
Något annat som faktiskt gjorde hela jobbdagen var en av kunderna som strosade runt bland hästtillbehören. En tjej i min egen ålder. Efter att ha kikat runt ett bra tag vände hon sej om så vi hamnade mitt emot varandra, och de där få sekunderna innan ja insåg att det var min bästa kompis sen låg och mellanstadiet stod stilla. Med några höga skratt, karmar och som följd massor med prat i den mån det fanns tid till kom vi fram till att det var 10 år (!) sedan vi såg varandra sista, hon flyttade tillbaka till Norge då. Vi tillbringade nästan varenda ledig minut tillsammans med våra ponnyer, och likaså på skolan. Tältturerna, långritterna på natten och övernattningarna i stallet gjorde sej snabbt påminda. Jag blev så himla glad, och kanske kan vi få tiden att räcka till för att återuppta kontakten igen, kul :D
Kvällen spenderades med sambon och våra gemensamma vänner Sophia och Simon som kom på middag. Med sej hade de mopsen Flora, våran äldsta katts absoluta favorit! Och nu, efter massor med prat och skratt över spel (Mario) så har de börjat rulla hem. Sambon som är mer utav en nattuggla än mej lär vara vaken ett tag till, men jag kommer nog sova gott inom några knappa minuter. Både nöjd, glad och väldigt mätt!
//Maria
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)