Tidig morgon, det är helt tyst ute. Solen letar sej snart fram bland det lilla diset som är och snön ligger gnistrande vit. Julsångerna spelas för fullt på låg volym på radion och när jag kom till stallet gick hästarna redan ute i hagarna och tuggade på frukosthöet. Lite rimfrost har frusit runt mularna men det ramlar av när de nöjt får tugga i sej några morötter var.

Det är en sån där riktigt  julmorgon i stallet, allt är perfekt och jag kan bara njuta av lugnet och stämningen.

Idag kommer Halo få vila. Jag hade gärna tagit en morgontur, en riktigt julmorgontur, men har bestämt att det får vänta några dagar till så armen får bli aningen mer rörlig ändå. Jag ska pyssla här ett tag, borsta Halo och bara finnas lite. Sen bär det av hem för en lång och mysig julfrukost med Daniel innan vi åker till hans mamma på förmiddagen. Under eftermiddagen och kvällen blir det julbord och mys hemma hos mamma och pappa.

Så nu vill jag och såklart Halo, önska er alla där ute en riktigt riktigt fin, varm och mysig Julafton med allerless för mycket mat, på tok för mycket risalamalta och choklad, fina julklappar och massor utav kärlek.

Så GOD JUL! <3

Helgen har rusat förbi med långa jobbdagar och julhandel. Halo har fått vila lite och bara gått två promenader och jag har försökt få ordning på de sista julklapparna med Daniel. Idag stänger vi lite tidigare på jobbet och vi ska iväg med några kompisar till Malin för uppesittarkväll med Bingolotto. Kan ju hoppas att det blir storvinst! En resa eller en miljon vore inte helt fel ;)

Under morgonen har jag gjort klart hela stallet och fixat så det ska vara enkelt efter jobbet. Halo har fått jobbat lite i tömmkörningsgjorden idag och kändes väldigt fin! Det blir lika i morgon, sen ska jag försöka mej på att rida. Längtar massor nu, det är hemskt när det blir ett så oplanerat stopp i träningen och planeringen. Halo är ganska nöjd, och det har ju varit runt 20 minusgrader vissa dagar, så lite skönt är det att inte behöva rida varje dag i den tempraturen. Men samtidigt blir det så himla tråkigt när man missar träningar, Halo blir mer stilla och samlar energi och jag känner mej frusrterad när jag inte kan rida.

Men snart är det 2015, och då hoppas vi att det inte blir något mer små trassel på ett tag!

//Maria

Det är då man är så tacksam att hon är så lättarbetad i tömmarna och linan, man får lite uträttat ändå.

Dagarna rullar på och det händer så mycket hela tiden så jag får liksom aldrig riktigt tid till att sätta mej ned och lägga tiden på ett roligt eller läsvärt inlägg här. Det kommer, men inte just nu bara... och jag vet, det är hiiiimla tråkigt att läsa det där också. Det liksom "ska bara bli lugnare först". Men jag looovar, under januari ska det börja rulla på utan massa konstigheter och annat som tar tid, då ska även den här bloggen bli lite läsvärd.

Vad har hänt annars sen i förrgår? Inte så mycket. Jag har jobbat, Halo gick i linan både igår och idag och såg både mjuk och fin ut. Halsen ömmar inte längre och det börjar kännas okey igen. Jag själv var inne på akuten igår kväll efter att armen bara gjort ondare och ondare. Fick lite smärtstillande, ett kontaterande att den i alla fall inte var ur led och en remiss till röntgen idag. De gissade på fraktur i axeln i morse, men kunde konstatera att den är hel i skelettet. Muskelfästet kan vara skadat eftersom armen är orörlig, men jag fick det begåvade svaret att jag får känna efter och se, annars kunde jag återkomma efter jul. Jo man tackar, jag har känt efter och gått med det i några dagar, det känns... ont.

Ibland blir man fundersam hur man ska hantera skador. Jag väntar alltid så länge det bara går eller åker inte in alls, det mesta brukar ju faktiskt gå över och inget illa menat, men att sitta på akuten sådär sex timmar för att bli hemskickad utan hjälp är inget jag värdesätter. Och ibland känns det som att "-jaha, du kan gå och prata, inget livshotande och du verkar ju ha klarat dej några dagar, det är säkert inte så allvarligt så åk hem du", är deras tankesätt.

Nog pratat om det, armen hänger kvar och jag har fått kontaterat att den är ganska hel, vi hoppas på det bästa!

Resten av dagen spenderade jag på jobbet. Lyfte så lite som möjligt (högerarmen kommer bli mega tränad;)) och hade ganska mycket folk. Julhandlen är i full gång!

Nu är det dan, före dan, före dan, före dan före dopparedan!

//Maria

Tidig morgon, stel hästägare och en pigg häst. Kort sammanfattning på situationen.

Men vi fick ihop det även om det var lite segt, jag var trött och framför allt stel men Halo hjälpte nästan till med tränset så jag skulle få på det. Alla hästarna var förresten helt underbara. Att med en arm täcka om och ta ut samt fodra sex hästar kräver lite teknik och finess, men när alla sex hästarna nästan gjorde sakerna åt mej och stod som ljus när jag grejade så är det ju ingen sak!

Halo var dessutom fin i linan. Hon fick röra på sej i 30 min i ridhuset. Till en början aningen kortare i steget än vanligt, men efter lite uppvärmning kom hon igång jätte fint och såg ut precis som vanligt. Hon är tacksam att longera. Med träns och longerllinan över nacken på henne söker hon sej mjukt nedåt med en gång, så hon kan rulla på och slappna av utan att jag behöver göra speciellt mycket. Plus för en enarmad!

Efteråt masserade jag henne lite, hon ömmar lite över halsmusklerna och tyckte nog massagen var ganska skön för det blev bättre efter bara tio minuter.

Nu ska hon få gotta sej i hagen med lite bus med ponnyerna medan jag ska jobba hela dagen. Kan tänka mej att vi får en del att göra på jobbet idag!

Så nu får ni alla ha en fanatstisk dag, så ska jag ha en likadan,

Hejhej!

//Maria

I morse var jag lite nervös när jag åkte till stallet. Jag var rädd att Halo mot förmodan skulle verka stel, vara svullen eller till och med halt när jag skulle ta ut henne. Så jag skyndade upp direkt klockan ringde.

Lättnaden var stor när Halo inte hade antydan till några åkommor  och vi gav oss ut på en promenad när hon fått frukosten och alla hästar var ute. Hon var pigg och glad och skrittade på med sina stora steg så jag hade svårt att hänga med.

Härligt!!

Nu blir planen lite ändrad, i alla fall för den här veckan. Det blir lugnt några dagar med Halo i linorna, så jag själv får en chans att läka ihop lite. Vänster arm hänger idag orörlig och stel. Axeln är nog lite mer mörbultad än vad jag först trodde.

Så i morgon blir det lite longering i ridhuset innan jobbet, sen får veckan utvecklas lite utefter hur det ser ut. Alltså, lite planlöst men inte hopplöst!

Natti Natti!

//Maria

Snöstorm med blötsnö och fruktansvärt väglag var morgonens prognos. Jag bestämde mej redan i bilen för att ta det säkra före det osäkra med Halo och skritta upp till ridhuset istället för en tur ut.

Jag var dels rädd att hon skulle halka då vi bara har brodd men inga sulor än samtidigt som det var så dålig sikt så det kändes säkrare för alla trafikanter om vi ryttare höll oss ur vägen en dag som denna.

Jag sadlade och la över reflexridtäcket för turen upp till ridhuset, Planen där var ett kort och mjukgörande pass med lite jogg i låg form och lite rullande i galopp.

Vi skrittade iväg och kom drygt halva vägen.

Plötsligt brakade det till i skogen framför oss och Halo skvatt, energin blev till bus och hon började bocka och snurrade runt. Jag var ju beredd så efter några lugnande ord och lite klapp så stod hon stilla utan konstigheter men lite spänd.

Jag bestämde mej för att sitta av för att inte riskera att hoon halkade ifall det var något djur som lät och hon kanske skulle skvätta igen.

Jag började lägga benet över och kom mot täcket, Halo som alltd är så tollerant och oftast lydig blev återigen spänd och tog fem stora språng framåt. Det var tillräckligt för att hon skulle få upp farten när jag nästan låg över henne och innan jag hade rättat på mej var farten både hög och okontrollerad.

Jag hittade balansen och började bromsa, men utan större resultat. Alternativen var vägen där det kunde komma trafik eller gärdet där jag kunde lägga en stor volt. Risken för att jag eller vi skulle hamna i backen var stor så jag bestämde mej fort. Gärdet.

Jag styrde ut henne på det snötäckta gärdet och la en stor volt. Halo började sakta in lite innan fästet släppte och vi båda for i marken. Hon var snabbt uppe och landade bredvid mej, jag tappade andan och ägnade en kort sekund åt att försöka fästa blicken igen.

Halo stod över mej med huvudet och verkade både be om ursäkt och att jag skulle resa mej. Jag kom snabbt på benen, kollade och kände över hela henne och började gå för att se så hon var hel. Vi gick till ridhuset och jag satt upp. Halo skrittade några varv innan hon slappande av, men efter det gick hon lekande lätt för mej. Vilken lättnad!!

Väl tillbaka började min axel göra sej påmind, och repan i sadeln var ganska irriterande. Men en ängel var nog med oss idag, för jag kunde haft både en illa skadad och halt häst och brutna ben. Olyckor händer så fort, och jag tackar än en gång mina kvick out-stugbyglar som löste ut. 

Under dagen lättade vädret upp och vi kunde åka till Karlstad. Som en liten tröst fick jag mina efterlängtade stövlar som väntade på mej på Färjestad. Fika med Daniel och julklappsshopping förgyllde också eftermiddagen. 

Alltså, en mycket bättre dag än vad det kunde ha varit om det hade velat sej illa. 

//Maria

Ikväll var det Agneta träning igen och vi fortsatte lite där vi slutade i förrgår.

Halo var framme, mjuk och så fin så jag kunde bara njuta av känslan!   Vi fick jobba på ställningen och böjningen, drivet och lösgjordheten hela passet och samtidigt min sits.

Agneta är verkligen toppen! Hon både förmedlar känslan och sättet att göra och förbättra så Halo kommer rätt samtidigt som hon alltid har ögat på mej. Jag är så lyckligt lottad som har den fantastiska häst jag har, men utan en fantastisk tränare så förblir även vackra diamanter oslipade...

MEN jag har turen x2! Jag har både hästen och tränaren. Så ikväll kommer jag somna med en stor lyckokänsla, ett megaleende och och härlig magkänsla.

Jag älskar utvecklingen jag börjar känna och jag ser verkligen fram emot allt arbete som ligger framför oss.
Så nu myser jag ned mej med katterna. I morgon blir det en skrittur innan jag och Daniel åker till Karlstad för julhandling och för att hämta mina nya stövlar :D

//Maria

Idag har ridklubben bjudit på en härlig luciashow med fina ekipage, hästar och barn. Med hundhoppning, körning, voltige och luciatåg för att nämna något, så blev det en fullträff!

Jag själv har deltagit i presentationen av tävlingsryttarna och varit en "skogstomte" i luciatåget för att hålla ordning på de små älvorna som deltog där. Det är fantastiska människor bakom den här showen och de är värd massor med beröm!

Mitt på dagen var allt klart och jag tog Halo på en ridtur ut efter vägarna för att mjuka upp henne lite sen igår och inför morgonsdagens pass. Hon var fin och otroligt pigg, men himla lydig och duktig. Trots regn och blåst så var det en nöjd häst som gick ut igen efteråt, med massa hö.

I morgon är vi åter igen laddade för ett pass med Agneta!

//Maria