Känner ni igen er? 

Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen. 

Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året. 

Än är det lite glest med vilka klasser som finns vart, men på ett ungefär vet man ofta vad som komma skall.

Jag har inte säsongens mål riktigt klart för mej, det brukar jag ha. Men eftersom vi varit lite upp och ned i träningsformen och Halo är en känslig dam så måste vi ut och känna av läget lite under våren, samtidigt som jag vill ha jämnare flyt under träningarna. I höstas började flytet i programmen och framför allt känslan infinna sej lite mer. Lagomt till att säsongen var slut.

De första tävlingarna kommer vi mjukstarta med klasser Halo känner igen sej I under våren.

Under mars och april kommer vi försöka starta flera helger och också lite enklare klasser. Där förutsättningarna för avspända ritter utan att hon tänder över är stora. 

Få vi bra känsla där och träningarna känns bra, kommer jag satsa på mer samling under försommaren och ta ett steg upp i klasserna. Skulle Halo däremot fortfarande visa att vi behöver mer tid för att hon ska bli mer fokuserad i programmen så lägger vi nästa steg åt sidan tills vi börjar känna mer stadga. 

För mej just nu är det viktigaste att få Halo att vara jämn och stadig, så jag alltid kan sitta upp och ha en ridbana häst i programmen. 

För er som missat det så är Halo en het dam med mycket energi och power, vilket lätt kan slå över och bli för tunga missar i program. Med tiden tror jag all hennes energi kommer vara till stor fördel, men det är också det som gör att jag i vår väljer att stämma av innan vi lägger ribban. 

Så just nu ser planeringen enkel ut. Mars och April innehåller en hel del tävling i lättare klasser upp till LA, helst stora banor. 

Under sommaren planerar jag två meeting, ett av dem i Hagfors i Juli där det finns klasser oavsett vad som visar sej vara passande i sommar. 

Visar Halo att hon är redo lägger vi upp ribban en nivå och matchar mot 6åringens utbildningsfas. 

För mej är det viktigast att nå målen i framtiden, och Halo är en häst som jag verkligen vill få med mej dit. Skulle det visa sej att vi behöver lite mer tid så kör vi på det och hoppas att vi kan hoppa på tåget lite längre fram. 

Nu kör vi, har kul och rider så det ryker!! 👏 🐴

(Bild tagen i höstas)

Bättre sent än aldrig! 

Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller. 

Risken att skriva in jobbtider på fel datum och ridlektioner på fel veckor ökar drastiskt när teknik ska vara inblandad,  för att inte tala om vad som händer när telefonen hamnar under en broddar häst hov eller i en tinad vattenhink. SLURP så skulle hela månaden vara ett kaos på 3 röda sekunder!! 

Så idag har jag äntligen ordnat upp januarikaoset och konstaterade samtidigt att jag lyckats hålla ordning på både jobb, träningar och nej själv trots det sena inköpet. Bara det är ju otroligt! 

Vad mer då? 

Jo, i och med att ordningen är återställd så har jag kunnat börja studera årets tävlingar mer ingående. Planerna börjar ta form och jag hoppas kunna åka på planerade tävlingar och träningar. Självklart ska ni få ta del av alltihop. Tankarna kring tävlingar och upplägget i vår lovar jag er redan i morgon kväll.

Planerat för morgondagen är ett ridpass och två ridlektioner efter arbetet i morgon  eftermiddag, förhoppningsvis slipper vi undan spöregnet som är utlovat. Det ser tveksam ut med tanke på att kvällens insläpp av hästarna skedde i ett envetet och kallt duggregn, följden blir blåis och tung blötsnö. Så en kväll framför tangentbordet, när jag väl fått av mej blöta stallkläder, lockar i morgon! 

//Maria 

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ändå det är okey, för det har legat runt -20 strecket så gott som varje morgon i flera veckor.

Allt fryser till is, iklusive jag.

Allt är kallt, allt går segt och precis allt längtar efter lite värme.

Hästarna är såklart pigga, kyla och massor med snö är ju helt toppen! Halo har varit så glad så det har varit med skräckblandade känslor vi fattat galopp, ibland exploderar vinterkänslorna så att säga.

Kenzie, vår lilla hund, hon älskar snön men fryser efter bara ett litet tag ute. Inte ens katterna har varit ute de senaste 3 veckorna.

Men oavsett så är det snart Februari, och det börjar närma sej våren. Vilket är så underbart!  Men tiden rinner iväg och just nu känns det som att träningen och planeringen inte alls hållit måttet som jag tänkt.

Halo har som sagt varit superpigg och vi har haft en tung period. Den tog nog fart under den perioden när hagarna var frusna, det var ingen snö och det var svårt för henne att röra sej mellan ridpassen och promenaderna. I ridhuset har hon varit fin, men väldigt taggad eftersom det bara var där hon verkligen kunde göra sej av med energin. Hon har bockat en hel del under en period, och i det här har det varit svårt att arbeta fram bra träning. Som tur var kom ju snön, samtidigt om träningarna för Agneta har gett stora resultat.

Så nu är vi på rätt spår, och Halo har börjat landa lite i träningen igen. 

Igår arbetade hon i linan i djursnön medan jag stod i mitten och snörvlade, förkyld och som sagt, frusen. Idag har hon busat i snön tillsammans med sin hagkompis. Efter det har hon dansat i linorna och var fantastiskt fin och balanserad, och det bästa av allt när det gäller Halo, hon var lydig!

I morgon hoppas jag på att vara lite piggare så vi kan ta ett ridpass igen efter jobbet.

Nedan kommer några bilder från dagens vinterbus med min röda prinsessa.