I morse red jag ett pass på Halo. Är det inte typiskt? Igår var hon bara sådär superfin, idag var hon överladdad och precis så som man inte vill ha dom före tävling. Det redde i alla fall ut sej med mycket jobb framåt i lägre form, och Halo var nöjd när vi gick hem. Tummen upp på det!

Tummen ned för att de lovar spöregn och blåst hela dagen i morgon! Så ikväll när jag ska packa ihop transporten får det nog bli en hög med handdukar och täcken nedpackat. Känns inte så jätte kul att behöva lägga ned extra täcken och ländtäcken sista helgen i maj, men det är inget att göra åt.

Tankarna går lite fram och tillbaka inför upplägget i morgon. Halo kommer med all sannolikhet vara både pigg och nyfiken, det kommer vara mycket hästar och säkerligen en och annan hingst inne på framridningen. Det manar till en längre framridning med gott om tid att skritta fram och jogga ur spänningar. Vi får se vad morgondagen bjuder på, det ska bli så himla spännande!

//Maria

Ikväll har jag och Agneta finslipat lite inför helgen. Vad händer i helgen då? Jo, på lördag gör Halo sin första Nationella start i FEI Finalprogram för 5 åriga hästar, spännande! På kvällen är jag inbjuden att rida clinic för Peter Markne vilket ska bli så himla kul och jag är så glad att jag får chansen!

I går red jag igenom Halo lite på banan, lösgörande arbete och lite tempoväxlingar. Efter det tog vi en liten skrittur ut på vägarna innan vi gick hem. 

Hon var med på noterna och riktigt fin. Jag är även nöjd med kvällens pass för Agneta och hoppas på att kunna visa fram det Halo har under helgen, det vore fantastiskt kul att få rida ett program för domarna och vara riktigt nöjd, framför allt i dom sammanhangen. Men det betyder också publik, massor med hästar och en hel hög med tävlingsbanor som är igång samtidigt, så förhållandena är både nyttiga och krävande. Inte minst för Halo som lätt blir för het och hög i nacken när hon får för mycket i huvudet. 

Nu satsar vi på lösgörande i morgon, ett pass på fredag och sen kör vi! 

//Maria 

Det har gått fem år av Halos liv, halva delen av de fem åren har hon varit hos mej, nästan exakt. Idag är det två år sedan vi var iväg på 3 års testet ute på Lillerud. Där var hon nästan minst, men visade alla att hon ändå var hästen med stort H. För mej, hästen med stort Hjärta.

Någon gång där, när hon var 2,5-3 år, började vår resa som vi nu hunnit en liten bit på. En del av den resan har berott till stor del på Agneta. 

Vi har fått uppleva saker som jag aldrig vågat drömma om. Den glädjen som hon gett mej har inte åstakommits av placeringar, vinster eller några lovord. Den har kommit av Halo, av hennes personlighet och hennes fantastiska sätt att vara. Oavsett vad jag ber om så bemöter hon mej med öronen spetsade, massor med energisk vilja och en glädje till att jobba som jag aldrig tidigare upplevt. Varje morgon möter hon mej med öronen framåt och ett glatt gnägg och varje gång jag går ut i hagen kommer hon för att möta mej, oavsett om det spöregnar eller det är 30 grader varmt.

Idag blir hon fem år, men jag tror det är den klokaste femåring som finns. Visseligen kan hon busa och hitta på saker när man rider ibland. Men lika pigg som hon är i ridningen, lika lugn är hon i hanteringen. Hon står alltid lugnt och väntar, och vill brorsdöttrarna borsta sänker hon huvudet så de ska nå.

Busar barn, hundar eller katter runt henne iaktar hon det hela lugnt, och när hovslagaren skor står hon och sover. Och vilken häst står snällt och gnäggar i väntan på hjälp när hon busat så täcket vridit sej runt benen egentligen?

Det där gör att allt vi gör tillsammans blir ännu mer viktigt för mej, varenda minut jag har med den här hästen betyder ofattbart mycket. Och sedan den dagen Åsa och Monica lät mej köpa henne så har jag förstått att hon aldrig någonsin kommer lämna mej. Halo är en på miljonen, och för mej är hon helt perfekt. Just nu önskar jag hon kunde läsa, men jag hoppas att hon ändå förstår det här.  Hon är den där bästa vännen som vi hästmänniskor får någongång i livet med den där hästen, den som hör ihop med just dej. Halo är min bästa vän, alla dagar oavsett vad som är nu, väntar längre fram eller händer i morgon.

Så grattis på födelsedagen min älskade, tokiga, röda lilla häst

Kvällens pass blev lyckat. Halo var arbetsvillig och jag fick slita, precis som det ska vara! Traven kändes riktigt fin så vi la ned lite jobb på galoppen, precis som jag hade en plan på. Vi jobbade med rytmen, drivet och att få Halo att samla sej lite mer utan att för den skull bli kortare i halsen, Svårt på en het dam! 

Men det blev riktigt bra och emellanåt kunde jag verkligen känna hur det skulle kännas! 

Några små stunds och avbrott blev det när hon missförstod mej, men i det stora hela så var Halo ett väldigt snällt burnstigt sto ikväll. 

Hon är aldrig sur och stoig i den bemärkelsen, men när hon brunstar märker man att man inte får göra lika mycket på henne innan hon blir lite kort och studsig. Det gäller att tänka vad man vill ska hända, men inte göra så mycket åt det. Det krävs känsla, och ibland kan jag nästan tycka lite tur också! 

I morgon kör vi ett lösgörande pass på morgonen, det är dessutom Halos födelsedag så det kommer krävas ett helt gäng morötter åt prinsessan röd! 

//Maria 

Någon långdragen ursäkt, en halv sida med anlendingar och en heeel berättelse sen Januari hoppar vi över. Du vill inte läsa det ändå. Det är däremot synd att det inte hunnits med som jag tänkt, för det har hänt massor!  

Nu är jag i alla fall tillbaka och jag hoppas ni hänger på!

Den utlovade foderdiskussionen och årets planering kommer, men vi börjar inte där. Vi börjar här, nu, idag.

Jag sitter i mitt soffhörn, balkongdörren är öppen och även om det inte är sommarvärme så är det 14 behagliga grader ute. Solen har gömt sej, men allt det gröna gör ända att känslan är helt okey. Det är på helt rätt sida av året och några snöiga inlägg får vänta ett bra tag nu.

Jag har ägnat dagen åt att flänga hit och dit. I morse släppte jag ut hästarna, på dagen har jag och en kompis tränat på säkerhetskontroller och backning med bil och släp, det vankas utökning på körkort!  Ett ont måste som jag gett mej fasiken på att fixa, men tiden räcker inte riktigt till som jag vill och träningen på det som ska göras har uteblivit. Jag har två veckor på mej att ta igen lite. Tidsoptimist-JAVISST!

Snart ska jag byta om för ett ridpass för bästa Agneta. Det har hänt så mycket de senaste månaderna och det är så himla kul! Halo har börjat lägga mer muskler och fått mer styrka, stundtals så känns det som man svävar när man rider henne... stundtals bara studsar ;)

Jag hoppas på att kunna lägga lite fokus på galoppen idag, där blir hon fort lite överladdad och het. Det ställer ibland till det lite när vi ska rida programmen med förvänd galopp och nu snart även enkla byten. Vi har varit ute och tävlat under våren med blanande resultat. I första klassen har hon haft tendens att bli för het och därmed får vi massor med missar, det är en salig blanding på siffror! I andra klassen har hon gått mer avslappnad och uppmärksam, men med lite missar i vissa moment. Vi har fått en fjärde placering i LB och en tredje placering i LA på nästan 66%. Helt okey med tanke på missarna där emellan, men jag har varit nöjd. Senast var första klassen katastrof poängmässigt, i den regionala LA:3 an red vi ihop dryga 60%. Jag var väldigt nöjd med det som satt och med ett liten snett leende över hennes bus så strävar vi vidare för att under sommaren få sätta den där ritten som inte innehåller några misstag.

Återkommer ikväll, det är dags att hoppa i ridbyxorna :D

//Maria