Det har gått en vecka som varit fullspäckad, vilket har gjort att jag varit väldigt trött. Så när jag tänkt sätta mej för att skriva några rader har jag istället somnat.

Vad har hänt då? Egentligen inte så mycket. Halo har varit igång som vanligt och går riktigt fint. I onsdags red jag ett nytt pass för Agneta.

Vi jobbade vidare med tempo och takten samtidigt som jag fick slita lite med sitsen i traven (ibland vill man bara gråta, jag veeet ju att de går). Och till sist kom det sej rätt också! Vi red igenom ngra serpentinbågar där Halo blev lite ojämn i bjudningen, men efter att ha tragglat med det ett tag så flöt det bättre. Även galoppen blev bra, och vi arbetade mestadels med lösgjordheten och tempot. Jag vill så gärna ha kontroll och ha allt perfekt, så ibland överarbetar man nästan det hela lite. Allt hänger på mej!  I det stora hela är jag nöjd med passet, och det jag var mindre nöjd med berodde helt på mej.

Det är häftigt att sitta på en häst som Halo, känslig, het, glad och arbetsvillig. Samtidigt är det väldigt svårt, minsta lilla fel från piloten gör att vi kör i diket. Jaja, bara att styra upp igen och gasa vidare.. försiktigt! 

Det finns många ordspråk, talesätt och meningar, vi använder dom inte mindre i ridsporten. Ett är att "Man lär sej av sina misstag". För visst gör man det, oftast. Men så finns det dom som säger tvärt om i ryttarvärlden, "Varför göra fel, när man kan göra rätt från början". Och något ligger det ju faktiskt  i det, för hur länge tar det inte för oss ryttare att lära om, eller en häst att glömma och också den lära om. Jag håller mej till det och försöker tänka före, göra rätt direkt och bespara oss lite extra arbete. Där är Agneta guld värd!

Resten av veckan har tuffat på med en lektion för en av mina ponnyelever, en lektion där ekipaget verkligen gjorde bra ifrån sej! Ett tävlingsmöte med klubben där vi var väldigt få som kom tråkigt nog, men vi fick bestämt vilka tävlingar vi ska ansöka om nästa år ändå.

Och så har det ju gått i ett på jobbet med en stor flytt och byte av lokaler. Det är därför jag varit lite extra sliten på kvällarna. Det blir toppen i nya lokalerna, men oj vad mycket saker det är när man väl börjar flytta på dom! Vi hann inte klart, men kom väldigt långt på fem dagar. Och det kommer bli väldigt kul att få jobba vidare i nya lokaler, 1300kvm är den nya affären! Det blir en himla stor djuraffär!

I Fredags var vi hos goda vänner och blev bjudna på middag, väldigt gott och trevligt. Jag och Sophia hann prata ikapp lite om hästeriet som vi missat att diskutera sista veckorna. Lördag morgon vaknade jag lite raslig, men kom upp och åkte iväg till travstallet för helgens första pass med Malin. Efter det åkte jag och Daniel till grums och hälsade på fina fina Musse, ponnyn jag sålde för några år sedan. Kajsa som är hans nya ryttare red en lektion för mej och vi pratade lite. Det är underbart att få åka och hälsa på honom så mycket man vill, kunna vara med och hjälpa till så gott det går (det är ändå 6-7 mil enkel väg) och få krama på honom. Han har det så bra <3

Jag och Daniel åkte in till Karlstad för att handla och givetvis hann vi inom hööks en snabbis också. Det blev inga storköp utan jag klarade mej undan med ett pannband till mej själv. Att gå ut utan att köpa något är omöjligt!

Hem och ta in hästarna med Malin och sen iväg till Halo. Det var den lördagen det! Vi somnade halv nio, då hade jag nog redan feber. Såå typiskt!

Söndag morogn vaknar jag helt förkyld, ingen röst och frusen. Hepphepp, bara att dra på sej stallkläderna och hoppas att bacillerna räds stallukt.

Tveksamt om dom gjorde det, men med någon extra andhämtning mellan varven så blev stallet klart. Jag åkte upp till Halo direkt och tog en ridtur, kände att när jag väl kom hem och satte mej skulle jag antagligen bli sämre och ridturen skulle kännas jobbigare. det blåste halv storm ute så jag bad Halo lite extra att ta det lugnt när jag var lite halvsnurr. Vi travade några kilometer för att få bort energi och för att hon skulle ha något att tänka på i blåsten. Nog var hon pigg, men absolut super snäll. Det enda hon la energi på var ett löv som kom rullandes när vi skrittade, hon hoppade jämnfota över det! Presseningen som kom över ena gärdet brydde hon sej inte om det minsta. Konstig skrutt!

Hem igen, kurerade mej med lite varm choklad och sov några timmar. Sedan skulle busfröna borta vid Broman in. De flesta lugna, men någon lite uppspelt av blåsten. Jag och Malin la även sadel och hängde över ett 4-årigt sto som ska ridas in. Hon var till en början lite skeptisk, men efter lite övertalning stod hon stilla och vi kunde båda hänga på henne och följa med på ryggen medan den andra ledde henne runt. En väldigt trevlig häst!

Jag kan erkänna att efter att jag drog av mej ridbyxorna för sista gången och la mej under filten i soffan så kom jag inte upp något mer. Jag halvt sov, halvt var vaken. Vid åtta började en hemsk värk i kinden göra sej hörd, och jag kunde konstatera att det bara var att vila.

Idag är det måndag, och nu ligger jag under den här i mitt soffhörn med en tekopp. Lite ovanligt tyst eftersom rösten inte bär och väl påklädd med extra tröjor. Värken är som tur är bättre, den har liksom spridit sej mer jämt över hela käken på båda sidor. Är väl bihålorna som bråkar lite. Mot min vilja ska jag ligga här och vila, gissa om jag kommer bli rastlös!! Det är 4 år sedan (nästan) som jag låg i en riktigt förkylning senast. Jag brukar för det mesta klara köra över dom. Men den här gången får jag nog igen. Tacka vet jag repriser från världscupen, de ska få sysselsätta mej idag! Förhoppningsvis är jag lite piggare i morgon så jag i alla fall orkar jobba, det finns ingen värre än att behöva stanna hemma från jobbet. Som tur är händer det ytterst sällan!   Ikväll har jag även en lektion för Agneta som jag verkligen inte vill missa för allt i världen, på söndag ska jag och Halo iväg och starta! Men Agneta har lovat att rida henne ikväll ifall inte jag orkar, det känns skönt. Då får i alla fall Halo ett riktigt pass, både kul och nyttigt. Dessutom är det nyttigt för mej att se henne under någon annan, det är ju bara jag som ridit henne. Fram tills dess vet ni vart jag befinner mej, mest sur för att jag måste vara stilla!

//Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...