Känslan över att vakna en ledig tisdag bredvid min sambo som sover tungt efter nattens arbete är alltid härlig, men när det dessutom lyser en stor sol utanför fönstret och är nollgradigt så nästan studsar jag i skorna (när jag väl tagit mej upp ur den varma sängen)!

Lite senare än jag tänkt mej, speciellt efter att ha krånglat för att komma in i bilen då föregående kvälls regn i sammarbete med nattens omslag till klart och minusgrader fint frös igen varenda dörr på bilen. Jag hade ju såklart inte startat någon dieselvärmare heller eftersom det varit varmt hela hösten i princip...

Lite bitter över de frusna dörrarna kom jag till slut in i bilen och kunde mata på med massa värme, och en stund senare när jag svängde upp mot Emelie med rykande lussekatter i en påse bredvid mej kändes det bra igen. Morgonen var återställd!

Jag kikade medan Emelie red sin Stjärna och provade min sadel, som tyvärr ville glida fram på henne. Efter det fikade vi och slog hål på ytterliggare en timme.

Emelie och jag jobbar ihop, men just nu är hon mamma ledig och när vi träffas finns mycket att prata igen, och skratta åt. Det är härligt med sånna vänner

Rio stod och väntade på mej när jag kom till stallet, vi sadlade och tog oss upp till ridhuset för ett dressyrpass. Rio är ett stort, svart och fruktansvärt snällt halvblod. Men med sina dryga 170 cm i mankhöjd så blir det mycket att jobba igenom i början när man inte riktigt går fram av sej själv, snacka om att jag fick bruka benmusklerna.

Men så kvicknade han till efter ett tag och jag upplevde honom som riktigt trevlig. Efter lite skänkelvikningar och övergångar så blev han kvickare och verkade trivas med jobbet. Om inte annat var han väldigt nöjd med sej själv när vi var klara!

Rio påminner lite om min gamla D-ponny Klampus som jag hade i 10 år innan han gick bort. En underbar och snäll valck som krävde att ryttaren både red och drev för att han skulle ta tag i uppgiften, när man väl gjorde det kunde han dansa sen! Lite så kändes Rio också. Ryttaren får göra det stora jobbet, sen bjuder han upp när man fått igenom drivet. Det ger bra ridning, speciellt för mej som till  vardags sitter på en laddad sessa som gärna gör nästan lite för mycket när man driver och ber om arbete.  

Halo fick en  promenad som vanligt och var väl måttligt nöjd, i morgon ska hon äntligen få gå i tömmarna. Jag tror hon längtar!

Eftermiddagen spenderades med Daniel. Vi fikade hos mormor och handlade, snart är det advent så vi plockade med oss några julstjärnor hem. Med lite tur överlever dom ända till jul ;)

//Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...