Direktlänk till inlägg 12 december 2014
Strax innan åtta ikväll så kom jag upp till ridhuset efter en stressad dag på jobbet med massor av kunder.
Malin kom strax efter med Fiven och vi kämpade med våra laddade hästar på varsin front.
Halo kändes fin mellanåt men hade mycket i huvudet och laddade över vid minsta lilla. Suuuperkul tyckte hon, jag kände mej mest som en hopplös ryttare. Jag kan erkänna att efter hundraelfte övergången så var lusten stor att bara sitta av och gå hem.
Men i bakhuvudet fanns ändå det där envisa. Jag vet att jag var trött efter jobbet, jag vet att jag har en övernenergisk häst som älskar att jobba och jag vet att kvällens pass måste omarbetas. Med andra ord, en skrittpaus och tänka ut en ny plan, ta några djupa andetag och så på´t igen! Halo gav några bocksprång i någon fattning och visade upp någon form av passage som visserligen säkerligen såg rätt häftig ut, men inte var precis det vi är ute efter... men efter några skänkelvikningar blev hon mycket finare och jag kunde glädjande nog känna att just skänkelvikningarna satt som ett smäck mitt i all energi!
Jag nöjde mej efter hand och klappade om min galna lilla häst som jag älskar så mycket. Ridning är sannerligen ingen dans på rosor!
//Maria
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)