Ja mina vänner. Idag blir det inget peppigt, glatt inlägg med stora smile och härliga uttryck. Humöret är sådär, och har varit upp och ned hela dagen. Utan en egentlig anleding. Så inte ens en fräck, super förstålig anleding bjuder jag på.

Vi kan börja med att reda ut en sak. Många i min närhet tror säkert jag är en morgonpigg människa som studsar upp ur sängen (ni som inte läst bloggen alltför noga eller för all del, facebook. Ni har ju redan avslöjat mej). Njaae, sanningen är inte riktigt den, även om jag önskar. Av och till är jag visserligen ganska morgonpigg, men då är jag totalt slut på kvällen istället. Men oftast är jag riktigt seg på morgonen. Snozar 10 gånger, har minst 7 larm ställda och har inga problem att sova till de ljuva signalerna när det börjar ringa 06.00

Hemligheten bakom att jag oftast ändå kommer upp är sambolivet. Han jobbar oftast natt, och kommer hem i precis lagom tid för att väcka mej. Och efter ett antal försök lyckas det! När han inte kommer hem från jobbet så väcker han mej ändå, han hör nämligen till de där lyckligt lottade människorna här i världen som vaknar av första antydan till ringsignal och är klarvaken innan den är tyst. Alltså kan jag reta gallfebern på honom med mina 7 larm och 10 snozningar.  Menmen, smällar man får ta här i livet (ler lite, även om jag faktiskt försöker att inte väcka honom när jag ska upp tidigt.)

När jag kommit upp så vaknar jag i alla fall ganska fort till när jag väl kommit igång och tur är det! Det ska tilläggas att har jag något viktigt planerat eller tävling på schemat, då är jag vaken innan klockan ringer!

Påståendet utrett, så nu kan vi klampa vidare i den här måndan...

I morse var jag sådär hopplöst seg, men fick väckningshjälp av sambon. Upp och iväg till stallet, och ut på en härlig ridtur i solen. Det var verkligen härligt! Halo jobbade på jätte fint, öronen framåt och uppmärksam på allt jag bad om. Lite extra morgonpigg såklart och därmed som vanligt väldigt uppmärksam, men absolut inte spänd. Skönt! Halvvägs in på en skogsväg möttes vi av en brak och fram kom en stor älgtjur springande från ingestans. Halo blev så paff så hon hann inte ens reagera och därmed inte heller utnyttja stunden till lite "bus". Hon blev stående, kikade efter den stora bruna saken med långa ben och frågade nästan "-Jaha, och vad gör jag nu då morsan?". Varpå vi lugnt kunde skritta vidare i morgonsolen. Mestadels av turen gick i ett lugnt travtempo med lite backträningar och skänkelvikningar. Glada och nöjda, en bra del av den här dagen!

9.30 var jag på jobbet som alla andra dagar, och efter morgonstök och öppning började kunderna rinna in. Vid 11-tiden kom en kvinna in och jag hjälpte henne med hundfoder. Kvinnan var envis och skulle pront ha extra av en kampanj, och jag gav till slut med mej för att ge ett trevligt kundbemötande (och för att jag faktiskt inte riktigt kände mej upplagd för diskussionen och förklaringarna som följer om varför kampanjen enbart ges max 1 gång/hshåll). Kunden blev nöjd och köpte hundmaten, samt betalade för EN spånbal. Något gjorde att jag ändå höll ett extra öga på den här kvinnan och jag kunde snabbt konsatera att det var helt riktigt. Hon lastade gladeligen in en extra spånbal (obetalad) och började gå mot förarsidan. Jag går ut, förbereder mej för en mindre trevlig diskussion och påpekar att hon köpt EN spånbal. Kvinnan blir sur, halvt kastar ut den obetalade balen och åker iväg. Slut på diskussionen, ingen skada skedd. MEN... jag blir irriterad över oärliga människor, även om det rör sej om en packad bal med en smulad trädstamm i.

Dagen vardare vidare i ganska högt tempo, och när kvällen kom åkte jag ned till ridskolan där min tränare hade lektioner. Jag hade plockat ihop en liten hink med höstgodis och önskade henne lycka till på Championatet under veckan. Ska bli kul att följa! Det hade varit väldigt kul att själv åka ned med Halo, och få rida där också. Men besultet är väl uttänkt och planerna har sina grunder. Mer om det senare.

Jag kommer hem och möts av nylagad mat, höjdpunkten den dagen. Det var såå uppskattat! 

Humöret fick ett uppsving igen. Efter maten hamnade jag framför datorn och började, eller fortsatte, sökningen på dressyrstövlar och kavajer. Vilka märken, vilka modeller, vart finns dom och vart kan man prova. Det finns ju TUSEN olika modeller, märken och priser. SUCK!  Kul att få hem nytt, men jag hör till dom som tycker det är skittråkigt att prova, jämföra och köpa.

Helst en sort, ett val och klick... hemma!

I det stora hela har dagen faktiskt varit ganska bra, det upptäcker jag ju nu när jag skriver. Men humöret är ändå lite svajande och hade antagligen varit det även om den här kunden inte kommit in. Vissa dagar är ju bara sånna, de ger liksom inte utrymme till att vara perfekta. Dessutom kan man ju inte vara glad jämt, då kanske skrattmusklerna blir utslitna eller man får ont i kinderna. Jag stänger ned datorn, slö tittar lite Tv och somnar ganska snart. I morgon blir det en bra dag!  

//Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...