Direktlänk till inlägg 19 december 2014
Dagarna rullar på och det händer så mycket hela tiden så jag får liksom aldrig riktigt tid till att sätta mej ned och lägga tiden på ett roligt eller läsvärt inlägg här. Det kommer, men inte just nu bara... och jag vet, det är hiiiimla tråkigt att läsa det där också. Det liksom "ska bara bli lugnare först". Men jag looovar, under januari ska det börja rulla på utan massa konstigheter och annat som tar tid, då ska även den här bloggen bli lite läsvärd.
Vad har hänt annars sen i förrgår? Inte så mycket. Jag har jobbat, Halo gick i linan både igår och idag och såg både mjuk och fin ut. Halsen ömmar inte längre och det börjar kännas okey igen. Jag själv var inne på akuten igår kväll efter att armen bara gjort ondare och ondare. Fick lite smärtstillande, ett kontaterande att den i alla fall inte var ur led och en remiss till röntgen idag. De gissade på fraktur i axeln i morse, men kunde konstatera att den är hel i skelettet. Muskelfästet kan vara skadat eftersom armen är orörlig, men jag fick det begåvade svaret att jag får känna efter och se, annars kunde jag återkomma efter jul. Jo man tackar, jag har känt efter och gått med det i några dagar, det känns... ont.
Ibland blir man fundersam hur man ska hantera skador. Jag väntar alltid så länge det bara går eller åker inte in alls, det mesta brukar ju faktiskt gå över och inget illa menat, men att sitta på akuten sådär sex timmar för att bli hemskickad utan hjälp är inget jag värdesätter. Och ibland känns det som att "-jaha, du kan gå och prata, inget livshotande och du verkar ju ha klarat dej några dagar, det är säkert inte så allvarligt så åk hem du", är deras tankesätt.
Nog pratat om det, armen hänger kvar och jag har fått kontaterat att den är ganska hel, vi hoppas på det bästa!
Resten av dagen spenderade jag på jobbet. Lyfte så lite som möjligt (högerarmen kommer bli mega tränad;)) och hade ganska mycket folk. Julhandlen är i full gång!
Nu är det dan, före dan, före dan, före dan före dopparedan!
//Maria
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)