Direktlänk till inlägg 10 januari 2015
Eftermiddagen spenderades på ett träningspass för Agneta. Jag hade lite onda aningar inför passet med gårdagen i åtanke. Halo var pigg och började leta spöken efter att vi kommit igång, när hästen som gjorde oss sällskap i ridhuset gick ut började hon studsa och försökte övertala piloten om att hon minsann också skulle ut... något hon inte ens brydde sej om när hon var två, SUCK!
Men Agneta gav några tröstande ord om att även hennes femåring kommit lite i det där stadiet, sen var det bara att bita ihop. För jag fick rida så det värkte i benen, och jag fick så mycket hjälp av Agnetas cochande så efter 30 min började Halo kännas riktigt, riktigt fin och hon gav sej helt med dumheterna och gick istället väldigt bra. Vi jobbade igenom henne med öppnor, skänkelvikningar och volter. Sen gick vi över till galoppfattningar som hon bara flöt in i. Magkänslan fick sej en liten knuff och jag kände mej mycket mer övertygad om att det ändå går åt rätt håll.
I morgon ska hon få jobba lite i linan och slappna av, på måndag är det dags för ett nytt pass med Agneta och då vill jag fortsätta där vi slutade idag.
//Maria
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)