Bilden är Malins, lånat :)

Lördag morgon! Jag, Linda och Malin gav oss upp för ett dressyrpass innan westernkursen började klockan 9.00 Egentligen skulle vi träna för Agneta idag, men eftersom det spöregnat flera dagar och ridbanorna var lervälling fick vi ställa in. Ridhuset är upptaget med kursen hela dagen. 

Jag provade en hemlånad sadel, en Frank Baines OMNI 17", precis en sån jag har men min är större i sätet. Och vilken skillnad på ridning det blev! Halo bara dansade fram, och blev så lätt och fin för hjälperna,  speciellt i galoppen blev det stor skillnad. Lätt att få fram, och ännu lättare tillbaka! Jag satt bara där. Störst skillnad var det med knästöden som passade mej, jag hamnade inte i framvikt som jag tidigare gjort. Så nu är det fakta, jag MÅSTE byta sadel!

Dagens pass blev mycket tempoväxlingar, och en del lång och låg form växlat till den högre arbetsformen. Hon var jätte duktig! Det enda hon inte fick någon stjärna för var när hon la öronen åt Fiven flera gånger, hon har aldrig varit grinig mot någon! Men min gissning var att hon ville säg att Rio minnsann är hennes, för mot honom var hon lika go mot som vanligt. Knäppfröken!

De andra fick också till ett bra pass, så vi är tre nöjda ekipage idag! :)

Nu ska jag svida om till andra kläder för jag, Daniel och svärfar ska på kantarelljakt!

//Maria

I morse gick jag och strosade i stallet, städade lite, putsade lite, grejade lite. Under tiden funderade jag på sånna där saker som kan dyka upp i huvudet ibland. Sånt som faktiskt inte rör hästar och stall.

Nyheterna visar och berättar om det som händer i världen, senast på radion när jag åkte upp till stallet.

Vi lever så skyddat, tror vi, och använder nästan media som någon sorts vägg mellan oss och verkligheten som de berättar om. Kanske inte alla, men det känns ändå lite så. Man hör om virus som orsakar dödsfall i världen, nu hör vi om Ebola och de stora riskerna med smittspridningen. Sjukdomsförloppet, hopplösheten och dödligheten. 

Men på något sätt lyssnar man, reflekterar över hur hemskt det är och sedan går tankarna vidare efter ett tag. Vi låter media bygga avståndet mellan vi och dom samtidigt som det fungerar som den länken det faktisk är. Lite lever vi efter det händer inte mej och min omgivningen, det händer där långt borta.

Det är ju ofta så, vi är vana att det är så. 

Men plötsligt händer det saker runt oss också, hemska saker som man inte trodde kunde hända. Skjutningarna kring Malmö, som ett exempel. Det ska ju inte hända här i Sverige, kring oss. Och inte ska Ebola smitta oss heller, inte ska vi går runt och vara rädda för att våra nära blir svårt sjuka och isolerade.

För att inte tala om hur långt bort i våra tankar det är att Sverige skulle bli angripet av ett annat land. Att några främmande flygplan skulle dra in med fientliga planer.

Men allt det här kan hända, eller har till och med hänt. 

Kanske är det så att vi här uppe i trygga, kalla lilla Sverige blivit så trygga att vi tappat lite av det där som många andra människor alltid blir påminda om. Nu menar jag inte att det är fel, vi vill ju ha ett tryggt land. Vi SKA ha ett tryggt land. Men hur tryggt blir det egenligen om många tänker sådär?  Är vi förberedda OM någon blir svårt sjuk? Vi har ju alla möjligheter att förebygga, hjälpa och bota bara vi gör rätt. 

Och vad händer OM det skjuts i samma område som vi bor i? Hur reagerar vi? Då tar rädslan över direkt, det trygga försvinner med ens väldigt fort. Mediadistansen fungerar inte. 

Vi är ju trots allt bara människor. Jag tycker det är viktigt att reflektera över det, fundera och våga tänka i banorna kring OM. Även om det är obehagligt. Jag själv går inte runt och funderar på det här hela dagarna, men det påverkar en de gånger man hör om det. Och jag blir ändå lite orolig, vi är ganska små om vi blir sjuka. Och vi är väldigt små om vi går runt i rädslan att någon vill skada oss. Media upplyser oss som tur är på samma gång.

Tunga funderingar. Men ett sätt att gå förbi media-skilje-väggen. Vi lever ju alla i samma värld, och det är vår värld allt händer i. Likaså när det gäller miljön, som också många av oss kanske lyssnar och diskuterar om, men använder någon form av sidoperspektiv där vi mest sitter och ser på när saker händer. Vi är ju lika små där också, men den lilla människan är ju nog stor att förstöra väldigt mycket. "Tillsammans är vi starka", det ligger något i det.

Nog om funderingar, ett avsnitt av den förnuvarande Favvoserien och sen sova.

Natti!

//Maria

Klockan ringde 05.30 i morse, men då var jag redan vaken efter en natt med orolig sömn och svårt att överhuvudtaget somn, så jag var i full färd med att styra till kråkboet på huvudet när väckarklockan ringde.

Starx därpå ringde Malin och vid 06.00 plockade hon upp mej påväg till stallet.

Vi gjorde klart Fiven och lastade, sen rullade vi iväg mot Karstad.

Fiven skulle få utprovat ett ny sadel och jag var på jakt efter nya dressyrstövlar och ny kavaj.

Vi fick fram flera fina sadlar och efter mycket provande fick Malin med några hem för att fundera. Prestiges låg bäst, och blev en favorit! Vi lastade Fiven när vi var klara (Han var såå himla duktig med allt som hände runt omkring med traktorer, travhästar och morgon ståhejjet på en stor travbana). Jag strosade runt och kikade lite, självklart lyckades jag ju snubbla över en dressyrsadel som blev med hem för prov. En sånn jag redan har, men snäppet mindre i sätet. Min är för stor och jag trivs inte så bra i den, tyvärr. Sadeln i sej är så fin!

Jag provade ut en Kavaj och kunde till slut bestämma mej för en Pikeur Diana, fast jag velade mellan Radina och Romina i flera veckor. Så är det ju alltid! Marinblå blev den, väldigt nöjd!

Jag har ju haft minst lika stor besultsångest om vilka dressyrstövlar jag ska välja, och idag blev det enkelt. Igår gick min stövel hemma helt i sönder, och på Färjestad fanns bara Cavallo Grand Prix som alternativ. Jag gillade dom och har hört mycket bra om dom, så även ett par sånna med extra hög båge fick bli med hem. Tanken var ett par billigare träningsstövlar vid sidan av för att inte slita på tävlingsstövlarna, men de hade inga bra alternativ. Då blev det ett par Mountain Horse vinterridstövlar istället, snygga och lätta i modellen!  Nu slipper jag frysa. Mina bruna träningsstövlar står dock fortfarande kvar på listan.

Jag är väldigt nöjd med grejerna och hoppas jag förblir det när jag provridit i dom.

Glada brudar vände hemåt vid 11-tiden på förmiddagen. Bilen var fullproppad med sadlar och hästsaker. Perfekt :D

Under eftermiddagen blev det en ridtur, tyvärr kunde jag inte prova sadeln för det regnade ordentligt och ridhuset var bokat, så det får bli under helgen. Men jag är rädd att jag blir helt såld, det blev jag i butiken i alla fall. Förhoppningsvis ligger den riktigt bra på Halo också. Det får vi se när vi provar.

Halo var i alla fall väldigt mjuk och framme vid bettet, hon kändes fin sen igår. Vi var inte ute jätte länge i busvädret som mötte oss dock, det blåste upp ordenltligt. Men vi fick jogga ut träningspasset och efteråt fick Halo njuta av lite massage.
Lyx!

//Maria

I förmiddags var det dags för dressyrträning med Agneta. Längtar till varje träning!

Jag har ridit för många tränare genom åren, och fick chansen att prova rida för Agneta under sommaren. Det ska "klick" direkt och jag har sedan dess ridit kontunuerligt för henne. Hon har hjälpt oss massvis framåt, och jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer finnas där lång tid framöver.

Dagen träning är jag väldigt nöjd med! Vi fick igenom ett bra arbete, kunde korrigera när det blev fel och göra det bättre sen.

Jag fick slita med min sits och kände mej stundtals ganska nöjd, även om jag fortfarade är frustrerad över att inte sitta precis DÄR än. Lite närmare kanske, och tur är väl det!  Halo kändes fin och som vanligt pigg. Någon gång även lite het.

Vi jobbade med lösgjorheten och få igenom tillräckligt med ställning, hon ville krypa in och bli lite rak stundtals idag men det rättade vi till. Mitt i passet fick jag en riktigt bra känsla och hon sög på fint mot bettet.

Galoppen blev också bra, men jag måste hela tiden passa upp med att inte själv bli aningen stum i handen när Halo blir lite stark och het. Svårt, man vill ju gärna bromsa lite när hon blir sådär pigg och stark. Men bara jag får tag i henne med skänklarna och genom ställningen blir det ju såå bra ändå, jag var riktigt nöjd av och till.

Vi pratade mycket om de där små nyanserna idag. Eftersom Halo är så känslig och fin så är det så himla lite som gör så stor skillnad. Både med min sits, drivningen och takten. Och det är verkligen små nyanser!  Kul att jobba med!

Nu ska vi slipa lite på dagens arbetspass under veckan, och på lördag kommer Agneta igen så vi får fortsätta under hennes vakande ögon. Perfekt!

Mamma och Malin satt på läktaren och kikade, Halo var väldigt nöjd med publik.

I eftermiddag har vi plockat massor med trattkantareller och lite gulisar, så jag har stått och tagit hand om svamp under kvällen. Svampsoppa blev det till middag, tillsammans med grovt bröd och persilja. Blev väldigt gott och kändes sådär härligt nyttigt. Nu ska jag sova, i morgon bitti ringer klockan halv sex. Då ska jag och Malin iväg och prova sadlar till hennes Fiven, och jag ska prova dressyrstövlar och kavaj. Förhoppningsvis gör vi deras dagskassa i morgon   

NattiNatti!

//Maria

Det man verkligen säga att det är... när man ger sej ut barbacka på Halo. Hon är alltid snäll, men då och då blir det lite unghästbus med några bocksprång, taktsteg eller läskiga buskar. Då sitter man ganska löst utan sadel...

Men jag är ju en sånn där hästägare som anser att skogsturer, långa galopper på gärderna och barbacka turer hör till hästlivet oavsett om man så rider på klubbnivå eller elitnivå. Det går liksom inte att vara utan! Och eftersom vi bara skulle ta en skrittur i skogen idag passade vi på att plocka bort sadeln.

Eftersom jag ridit barbacka två gånger på Halo tycker hon de första stegen är lite läskiga innan hon slappnar av. Resten av ridturen skötte hon sej ypperligt och bara njöt, jag också. Förutom en aning ömmande bak efteråt, hon är inte så runt och mjuk att sitta på än så länge.. Haha!

Jag har alltid ridit mycket barbacka, dels på mina ponnyer men också på ett sto som jag utbildade och tävlade under ett knappt år. En jätte fin liten häst efter Briar, med många kvalitéer och en hel del humör. Hon visste hur hon ville ha det! Jag trivdes otroligt bra med henne, och saknar henne mycket!

Till saken. Under mitten av sommaren som jag red henne, mitt bland tävlingar och träningar, blev hon styggt insektsbiten precis där sadelgjorden ska sitta. Hon käsnlig som hon var hjälpte inte alla fårskinn i världen. Så hela sommaren red jag i stort sett barbacka, och tränade även för tränare så. Allt för att hålla igång, då vi ju var mitt uppe i allt och hon hade dessutom väldigt lätt att bli väldigt tjock när det fanns bete. Efter någon vecka satt man som gjuten där uppe, hoppade mellanåt och red galoppintervaller i skogen. Otroligt nog kunde jag skutta upp och ned utan pall också. Bra träning för balansen också, speciellt när hon visade att hon inte ville eller något var jobbigt. Men av fick hon mej aldrig. Och hon trivdes utan sadel, hon gick nästan bäst då.

Ja, en dag kanske jag tränar galoppintervaller med Halo också utan sadel, men det lär dröja. Risken att få smaka på gruset om hon brallar är stor, hon kan konsten att bocka när hon väl vill   

//Maria

Japp, här står jag.

I djuraffären en gråtrist lördag. Jag brukar aldrig jobba lördagar, men den här lördagen är det mâten i Arvika och då behövs mer personal i den affären och jag fick hoppa in här. Så nu är jag inne på min sjätte hela arbetsdag i rad, i morgon gör jag den sista innan jag tra två dagar ledigt. Det ska bli skönt!

Men att jobba såhär mycket då och då, eller jag jobbar alltid ganska mycket eftersom jag jobbar mån-fre hela dagar, men ibland lite extra. Det gör inte så mycket när det blir ibland, jag har ett roligt arbete där jag får arbeta med det jag är intresserad av. Häst, hund och katt foder, tillbehör och alla olika frågor som hör till. Väldigt varierande och kul oftast.

Planen för eftermiddagen är ett ridpass på Halo i ridhuset för att försöka arbeta fram en lite bättre känlsa från start idag än igår. Förhoppningsvis fick vi igenom lite igår och gissningsvis är träningsvärken jag upplevde sen i förrgår också  borta. Vi börjar med lite lösgörande arbete i alla gångarter med övergångar och lite skänkelvikningar, så får vi se vart vi hamnar.  Är laddad!

Ikväll blir det en tur in till Arvika för att tanka bilen, tvätta den utvändigt och kanske ta en varv och kika när det är lite liv och rörelse ute. Sen får det bli mat och en film.

//Maria

När man hör klockan ringa och i samma sekund inser att det smattrar mot rutan när regnet vräker ned, då är den där snozeknappen extra underbar! Återigen, tur Daniel kommer hem o väcker mej!

Under ridturen hade jag och Halo ändå tur, regnet höll sej ganska lugnt större delen av turen. Det var däremot väldigt grått och disigt.  Vi körde ett härligt konditionspass med mycket galopp. Hon var jätte fin och bjöd framåt utan att bli stark och het en enda gång. Mellan galopperna red vi lite skänkelvikningar över vägarna för att checka av lösgjordheten i sidorna. Jag var nöjd med henne, och hon var nöjd med mej, hon fick ju galoppera!  

Ändå kan jag inte låta bli att bli lite depp över vädret, nu vet man att det är en period vi hästmänniskor har det som tuffast med leriga hagari, regniga dagar med blöta täcken, märka träninsgtillfällen och gråa mornar samtidigt som många hästar blir lite sura i pälsfällningsperioder. Inget att göra något åt vädret, men lite tråkigt håller nog många med om att det är. Dags att tänka tillbaka på de härliga sommarminnena!  Bilderna nedaför är från hösten 2012 och sommaren 2013.

//Maria

I morse sov jag en timme extra (urskönt!) och sedan åkte jag iväg för att ta ut hästarna och se över vinterhagen lite. Det var redan påbörjat, så jag fortsatte det jag hann inte jag åkte till jobbet. Kallt om fingrarna kan jag lova att det var! Halo har fått lite massage, pyssel och myst i stora hagen med sina kompisar.

Ikväll har jag varit och snosat på bebis, och det kom flera glädjetårar över min väns nykomling. Helt fantastisk var han! 

Innan Daniel åkte till jobbet hann vi äta, prata och bara vara lite. Bra dag!

//Maria