När dagen är till ända och känslan är sådär underbart bra, man är glad och nöjd och supertaggad, då är det underbart att vara hästägare!

I morse var jag och Malin i stallet hos alla 14 travhästarna strax innan sex. Vi fodrade och tog ut dom innan vi åkte till Halo och fodrade, packade det sista och lastade. Mamma kom strax efter sju och vi började rulla iväg mot Karlstad. Resan gick snabbt och fint så när vi kom fram fick Halo äta i lugn och ro medan vi åt frukost och kikade runt lite. Jag kollade hur tävlingsbanan och framrdningen såg ut, konstaterade att framridningen var ganska trång i tältet, men tävlingsbanan såg trevlig ut. Jag brukar alltid vara i god tid på plats. Vill låta hästen äta lite samtidigt som jag kan få i mej lite mat, kolla av platsen och visa papper. Sen går jag gärna lite extra innan jag sitter upp, speciellt med en ung häst.

Det är nästan 5 år sedan jag var iväg och tävlade med min egen häst, så oavsett hur resultatet blivit hade dagen varit underbar!
 2010 var jag ute med ponnyn på några nationella/regionala tävlingar, sedan har det bara varit test, kvalité och några lokala tävlingar med andra hästar som jag tränat periodvis.

Det hela började väl inte så bra, vi gick bort till tältet för att sitta upp inne, tänkte att det var bäst när det var många hästar i omlopp. Ca 75 starter under dagen. Ingången var trång och precis när vi går in tar kortsidan vind, vilket gör att Halo hoppar till och sedan dansar i passage runt mej varv på varv. För att visa hänsyn till de andra och inte förstöra för de som skulle in på banan gick vi ut och lugnade ned henne. Efter några minuter gick vi in igen, den här gången uppsuttet, och jag kunde ganska snabbt få henne att slapnna av och jobba. Hon var såklart lite extra pigg, men det hade jag räknat med!

Allt kändes riktigt bra. Det jag varit rädd för att hon skulle göra när hon blev pigg var att bli het, stark och försöka gå upp i en hög form och knäppa av i nacken. Hon blev visserligen lite stark i mellanåt, men gick fram mot bettet och jag kunde driva henne till ridning. Det gjorde mej väldigt glad! Vi har strävat efter att kunna rida igenom även de situtationerna och på framridningen fick jag kvittot att vi tagit ett jättekliv mot just det!

Inne på banan kikade hon lite i hörnen och var lite svår att hålla ut mot staketet stundtals, hon blev lite rak när hon spände upp sej. Men mellan där var hon duktig, lydig och gav en jätte fin känla. Och jag hade henne mellan hjälperna även när hon blev lite pigg!  Vi fick några riktigt stora missar, dels två riktigt dåliga hörnpasseringar där hon sög ut mot staketet helt och blev väldigt rak, en taktmiss i travökningen, ett omslag i ena galoppökningen som kom av att hon blev lite stakt och jag inte orkade hålla ihop henne i övergången, samt en fattning som blev lite brå. Men i det stora hela väldigt jämn och lydig så jag är fantastiskt nöjd! Det hela slutade på drygt 65% vilket känns väldigt okey som första start på bortaplan med en lite energisk och pigg dam. När jag satt av kom glädjetårarna, MIN Halo skötte sej så fint och det var SÅÅ roligt att äntligen få tävla med sin egen häst igen. I den sekunden kändes en liten LB på lokal nivå så stor och så rolig!

Det var 32 starter i klassen och vi gick ut som nummer 2, vi låg länge som 4.a och ännu längre som placerade. När vi blev nedpetade till 5.e platsen bestämde jag mej för att jag ville åka hem. Hon hade varit så duktig så hon skulle inte behöva stå på transporten och vänta flera timmar. Jag pratade med överdomaren och vi gav oss iväg. Totalt slutade vi på 13.e plats, 4 hästar utanför placering.

Jätte nöjd!

Dessutom hade jag världens bästa stöd hela dagen. Malin var som alltid underbar och ställde upp och stöttade, mamma var med och Agneta tog sej tid till att kika på framridningen och äta lunch med oss efteråt. Daniel var visserligen kvar hemma, men gav många fina ord och lyckoönskningar över telefonen. Det är inte konstigt allt blir så himla kul! :D

Halo har fått flera extra äpplen och massor med pussar. Nu gissar jag hon sover riktigt gott!  Nu väntar några dagar med skritturer och promenader, sedan är det vila 3-5 veckor som gäller. Lite beroende på hur uttråkad hon blir.  Under den tiden kommer jag uppdatera lite mer sällan eftersom det blir lite lugnare på hästfronten, men borta blir jag inte!    

//Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...