Direktlänk till inlägg 28 oktober 2014
Hela dagen har varit rena pyton, inte för att jag är dödssjuk eller tycker synd om mej, utan för att det är såå tråkigt att ligga inne och vila för att man har feber. Kunde jag skulle jag klättrat på väggarna och däremellan sovit.
Ungefär så var det väl också runt 16-tiden när tabletterna äntligen började rå på febern.
Lite energi kom tillbaka och jag höll på att gå åt efter några dagar som varit, enligt mej, allderless för lugna.
För att på något sätt jaga bort känslan av rastlösheten klädde jag på mej alla lager kläder och åkte till Halo.
Ute har det blåst halv storm hela dagen, men när jag kom till stallet var det i alla fall uppehåll.
Vi gav oss ut snabbt för att hinna hem innan mörkret. Halo var minst sagt piggelin i blåsvädret, men ändå lydig. En portlåda blåste upp precis framför henne så hon skvatt, men höll sej på jorden och vi kunde fortsätta utan konstigheter. Det blev en ganska lång skrittur. Jag ville vara försiktig så jag inte blev sämre igen, och Halo var så laddad så hon fick helt enkelt finna sej i att vänta.
Nu får man ganska mycket uträttat även i skritt på en tur ute, så hon var följsam och fin hela vägen.
När allt var klart begav jag mej hem igen. Dax att fortsätta kurrera så jag kan jobba i morgon. Jag tycker synd om Daniel annars, jag lär väl bete mej som en ilsken katt om jag ska sitta i soffhörnet någon längre tid.. Mjaau!
//Maria
Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra. Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...
Halo är ett SWB sto född Maj 2010
Bocelli-Amiral
Jag köpte Halo som 2-åring 2012, då oinriden och grön. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Vi började vår resa ihop där och då. Halo är en fantastisk häst, vän och tävlingskamrat som alltid har öronen spetsade, oavsett om det är tandläkaren som kommer eller om det är träning på gång.
Hon är den som alltid vill vara i centrum för kel och hon oerhört snäll mot allt levande. Men lika lugn som hon är på marken, lika het kan hon vara i ridningen. Vissa dagar håller vi bara i hatten och försöker hänga med. Skulle Halo själv få bestämma skulle dagen kantas av träningar, pyssel, besök av trevliga hästmänniskor i alla dess former (helst hovlagaren) och bus i hagen.
Halo är en på miljonen och kommer oavsett vad som händer alltid stanna hos mej. Förhopnningsvis kommer vi visa framfötterna på dressyrbanorna, om inte så hinner dom i alla fall se svansen ;)