Valdag för Sveriges befolkning, kanske en perfekt dag för att starta en ny blogg? Speciellt om man ska fylla sidorna med politik, viktiga frågor och djupa diskussioner. Jodå, det kommer nog det också, det intresserar mej. Men jag tror många känner sej lite mätta på ämnet just nu, om inte så gör i alla fall jag det. Så vi byter ämne...

Min dag började som många andra söndagar, klockan ringde 06.30 Efter några försök drog jag mej upp och hasade i ridkläderna, fortfarande kvar i något mellanting mellan sovande och halvvaken. Efter ett försök till uppvaknande med kallvatten, lite smink och en slarvig uppsatt hästsvans ryckte jag till mej en banan och stack iväg till stallet. Dimmigt och +3, hösten är här! Jag delar stall med ett gäng tjejer. Tillsammans har vi 6 hästar i stallet, precis lagom. Ännu mer lagom är de 5 minuterna i skritt till ridskolans fina anläggning som ligger  efter samma grusväg som stallet, där kan vi snacka om lite vardagslyx när vinterns mörka dagar närmar sej med stormsteg!

I morse var det dags för ett dressyrpass på mitt 4-åriga sto Halo tillsammans med min tränare Agneta.

Bara jag kommit in i stallet, fodrat och börjat göra klart för dagens träningspass försvinner de sista sömniga gäspningana också. Jag har turen, förmånen eller om man ska kalla det lyckan, att varje dag mötas av två röda spetsade öron som förväntasfullt väntar på att få höra om dagens förväntningar. Halo är en sån där häst som älskar allt, och ska man lista favoriterna så hör träningspassen nog till absoluta toppen!   Så när jag satt där i morse och lindade hennes ben så stod hon som vanligt med blicken fäst framåt, öronen spetsade och avslappnat väntade på sin uppgift. Det är inte så konstigt att jag ser fram emot träningspassen varje gång!

Dagen träning för Agneta kändes riktigt bra, vi arbetade med elastisiteten och takten. Halo har lätt för sej, både gångartsmässigt och ridbarhetsmässigt, men hon är en het dam som ibland blir lite för ambitiös. Så arbetet med halvhalter, nyanser och lydnaden  är repitition varje arbetspass. Perfektion! Ett evighetsarbete som vi lägger ned mycket tid på tillsammans med lösgjordheten, och idag kom vi en ny bit på vägen. Halo var nöjd efteråt, och förtjänade sina äpplen som låg och väntade på henne hemma i stallet.

Efterhand kommer jag berätta om min och Halos resa fram till idag, vi har tillbringat två år ihop och hunnit med en hel del. Självklart kommer framtidplanerna också, och massor med bilder. Men vi börjar här.
Nu ska jag kika hur dagens röstning gått hitills, och hålla tummarna för bra resultat för Sveriges del.

//Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känner ni igen er?  Förväntningarna, planeringen, tankarna, målen och framförallt, den pirrande glädjen i magen.  Det är dags att börja klåttra ned årets säsong i kalendern och spika de viktigaste tävlingarna för året.  Än är det lite gles...

  (Bild tagen i höstas)     Bättre sent än aldrig!  Idag har jag i panik äntligen kommit ihåg att köpa en ny almanacka. Telefoner i all ära, men när det gäller mej så är det bara en vanlig, tjock och gärna lite klumpig almanacka som gäller...

Det har gått veckor med låga grader ute. Nu tänker ni "Ja, nu klagas det för att det är kallt. Sist hon gjorde ett blogginlägg var det november och hon längtade efter vintern". Jag ler lite och håller med er, man klagar lätt. Men just nu tycker jag ä...

Det kommer dagar som man verkligen inser hur mycket våra hästar betyder för oss, och hur fruktansvärt ont det gör i oss när de inte mår bra.  Senaste dygnen har varit kritiska för en väns häst och tillsammans har de kämpat mot klockan och tiden. Id...

     Det finns vissa anledningar till att absolut inte tycka om November. Lera, mörker och rusk.  Men så igår var det en fantastisk vinterdag med -8 grader och sol. Dagen bjöd på en härlig promenad med Kenzie och ett minst lika härligt pass i tö...